Så mycket tid, men ändå inte!

Tänkte när vi steg upp på morgonen att vi har HUR mycket tid som helst att slösa under dagen! Men ack nej! Plötsligt var det dags att packa ihop William och föra honom till famos, sedan bar det av till Ekenäs på fysio terapi. Sedan var det snabbt att gå till Bambi och köpa mat skålarna till William. Sedan snabbt till mammas och tala några ord där. På vägen hem gick det trögt. Damn it vad jag hatar folk som inte hittar gaspedalen! Man behöver inte köra över hastighet, men man kan väl köra enligt hastigheten? Och inte underhastighet?!?

Vägarbeten vid Shell så det blev att vända in vid Säästö Pörssi istället. Hem och fixa snabbt, träffa kompis vid Shell och sedan efter William. Ut med hunden gick jag och sedan packade vi ihop våra saker och sedan var det butiken som gällde! Köpte diverse olika kött maträtter åt William att prova på. Så vi ska se vad han anser om dem!

Med farmor åt han riktigt snällt. Men med mamma så strider vi emot allt vad vi kan! SUCK!

Pappa för sköta om att ge honom kvälls gröten. Kanske jag får sova en liten stund längre. Han nöjer sig inte med mjölken nå mera så vi måste få i honom någonting annat på kvällen! Han har nämligen börjat med att stiga upp på natten och vill ha natt mat igen. Suck. Jobbigt då han inte börjar skrika utan vaknar snällt och väntar på att någon vaknar. Under den tiden piggnar han till så det blir svårt att få honom och sova igen. Suck. Så de senaste två nätter har vi stigit upp efter 4 när pappa far till arbetet. Var så glad då han började sova hela nätter. Men det verkar vara bortblåst. Nå, det hinner väl ändra sig ännu!

Tänker fortsätta vara sur. Är dock inte arg. Men sur, kanske mera besviken? Ledsen? Sårad? Vet inte riktigt vilket ord jag skall använda för att beskriva situationen. Orkar inte dra upp det här. Manliga läsaren anser att jag är löjlig och borde skaffa mig ett liv. Kvinnliga läsaren kommer troligtvis att känna igen sig och önska att deras män skulle göra samma. Men ack nej! Det är så svårt tydligen att komma underfund med att det är de SMÅ saker som gör en lycklig. Det är ABSOLUT inget stort jag saknar. Små vänliga gester.

Vad är det med män som inte tydligen verkar förstå det hela? Varför är det så svårt att efter jobbet (om man arbetar sådana turer) gå till en blom butik och köpa en liten ros? Eller sedan, ordna barnvakt (om man har barn), ta med sin flickvän/sambo/fru och göra någonting romantiskt tillsammans. Som en picknick, eller bio, någonting litet. Det är inte så himla svårt att göra henne lycklig! Visst, det finns vissa som enbart bryr sig om pengar, men jag tror att majoriteten av alla kvinnor inte bryr sig!

Som sagt. Det är de små saker som gör en lycklig. Skulle göra vad som helst att få bli bemött på det viset som han berättat att han bemött andra. Göra någonting som han berättat att han gjort med andra. Men det är tydligen så svårt.

Skit samma. Nu tänker jag dricka mitt kaffe. Kanske laga någonting att äta. Sedan laga Williams kvälls gröt färdigt. Hoppas på att M kommer hem så småningom. Vete fan när han kommer. Hoppeligen snart.

Tack för denna gång!