Farväl Ekenäs BB

Har varit och tagit farväl av Ekenäs BB. Känns nog dystert och bittert. Väldigt väldigt känslomässigt var det. Personalen grät. Personer som var där grät. Väldigt många tårar fälldes. Känns nog faktiskt jobbigt nu i efterhand. Nu väl vet man att det verkligen är sant! Det kommer inte att födas mera bebisar i vårt fina BB som vi hade. Så skratt retande hela historien egentligen. 25.5 skrevs det i tidningarna: Högstaförvaltningsdomstolen förkastar Ekenäs BB ärendet. BB får läggas ned.

Alltså saken var då den att alla har då diskuterat att det blir "bättre" när det läggs ner, det finns Mycket plats att föda senare. Inte dock alla, typ alla som satt i HNS-styrelsen.

28.5 skrev det att det inte finns tillräckligt med platser att föda... Plats brist och personal brist... And what the hell are they going to do now?

Innan BB ens lades ner, börjades det fundera på att lägga ner jour polikliniken och barnavdelningen. Snart är hela vårt sjukhus nedlagt och sedan blir det Borgå som hamnar i faro zonen! Efter det blir det Lojo, sedan Jorvi, sen har vi ALLTING i Helsingfors. Vilket är totalt idioti! Vart skall alla människor rymmas? Skall vi ens få bli behandlade som människor? För det kommer vi verkligen inte att bli i fortsättningen! Trevligt att fortsätta leva sin vardag och inte veta hur det kommer att gå. Snart kommer de att försöka få Ekåsen nedlagt! Till vilken nytta skall det göras? Huvudstads regionen vill inte ens ha tillbaka sina patienter de har skickat hit! I Helsingfors, Töölö sjukhuset VET dom INTE ens om att det finns över 50% av deras patienter som behandlas här! De har inte ens vetat om NÅGONTING som har pågått här.

Jävla skit människor som enbart tänker med plånboken! Skall mata Ricinolja i hela bunten coh köra ut dem till padva eller skata och se hur de gillar att hålla sig över en timme! Känn på den ni era jävlar!

Är så förbannad och ledsen! Finns inte ens ord mera att beskriva någonting!

Vi hade den turen att vi fick föda vår första bebis i Ekenäs! Skulle inte välja bort det för alla pengar i världen heller! Så otroligt fin och tålmodig personal! Var inte den lättaste patienten att ha hand om, min son är inte den lättaste heller att ha hand om! Men de visade varmhet och ömhet i sitt sätt att vårda oss! Och det är jag så otroligt tacksam för!

Måste nog säga att de tappra barnmorskor som fanns i Ekenäs förtjänar mera än det här! Verkligen! Usch vad hemskt!

Skall laga mig klar nu att åka ner till Ekenäs och dansa lite Zumba. Tänkte åka förbi sjukhuset och se om det har förts mycket blommor dit ännu efter att vi var där och tog farväl!

Känns så overkligt ännu! Fy fanken vad det känns surt!

Då så!

Då gäller det! Kläderna färdigt på för fläsk skakningen. Sedan är det att komma hem och fixa sig i ordning. Borde ha allting packat för kvällen! Skall kolla Igenom lite ännu och se ifall det finns någonting mera vi borde ta med oss!

Skall väcka William att vi får honom på klädd och iväg skickad till brankkis med pappa och andra tokar!

Jepp!

Dags att dra mig bort från internet och tillbaka till den riktigta världen!

Trött och sliten.

Tror föräldrarna i denna lilla familj är båda ganska trötta och slitna. William har sovit ganska dåligt under denna vecka. I natt sov han lite bättre när jag kokade välling åt honom igår kväll. Måste börja prova med det varje kväll. Måste inhandla lite mera sinlac pulver om vi skall börja göra det! Lagar gröt och allt sådant på det pulvret så. Det går åt. Igår kväll åt han ganska mycket. Matade i honom av vällingen på morgonnatten när hans teg upp och han somnade som en sten. Han fick varmt när jag lade honom i våran säng och sova så han vaknade till och var gnällig. Fick försiktigt ta upp filten och hålla händerna tills nukkumatti var framme!

Han har nog speciellt sätt att sova. Han rev åt sig sin trasa och drog den över ansiktet. Försökte några gånger ta bort den men då vaknade han och var sur som ett bi! Fick låta honom ligga intäckt i trasan bara!

Märkte just också att vi missat biblioteks besöket med föräldra förberedelse kursen! Där hade de också dagvårds information! Skulle så ha vila vara på det! Får börja forska om det i höst bara. Blir väl mot december/Januari som William får börja gå till dagis eller till en dagmamma. Får se vad det finns för alternativ!

William ligger snällt på golvet. Har druckit en mugg med kaffe redan ostört! Duktigt för att vara vår lilla drama king!

Han snurrar så runt på golvet! Måste hålla ögonen på honom för att inte tappa bort honom! Nu som bäst är han på väg under soffan. Tur så kommer han inte dit då den är så pass låg och han så pass stor!

Svårt ännu att förstå att denna lilla gosse verkligen är min! Tänk att vi två har kunna göra någonting så här fint!!

Har inte blivit någonting av det ännu. Får se när vi orkar ta itu med det. Blir väl i lördag när mamma har några promille i pannan som hon äntligen vågar öppna munnen. Nåja. Sådant som kan hända! Skall försöka ta itu med allting så småningom! Orkar inte gå och fundera på en massa som jag inte vill göra! Fundera på en massa som varit och inte varit. Jobbigt är det att ödsla sin energi på det!

Värsta är det när det känns som om jag inte har/kan/kommer att kunna ge lika mycket som de andra har gett honom. Men sist och slutligen så har jag gett honom mera än vad någon annan har gett honom. Så det är ju en liten tröst. Ibland känns det bara som om.. Ja... Vet inte riktigt vad man skall säga.

Nu tänker jag dricka upp det sista kaffet som finns. Börja mata William sin morgon gröt. Plocka fram färdigt maten tills idag åt honom. Sedan återstår det att se vad vi gör!

Turhaa vai?

Är det onödigt? Är det värt någonting?

Inte så lätt det här livet.

Njaa. Vad kan man nu där mera?

Kom underfund med att nu har jag gjort min andel. Har gjort det jag kan göra. Nu är det upp till honom!

Så mycket tid, men ändå inte!

Tänkte när vi steg upp på morgonen att vi har HUR mycket tid som helst att slösa under dagen! Men ack nej! Plötsligt var det dags att packa ihop William och föra honom till famos, sedan bar det av till Ekenäs på fysio terapi. Sedan var det snabbt att gå till Bambi och köpa mat skålarna till William. Sedan snabbt till mammas och tala några ord där. På vägen hem gick det trögt. Damn it vad jag hatar folk som inte hittar gaspedalen! Man behöver inte köra över hastighet, men man kan väl köra enligt hastigheten? Och inte underhastighet?!?

Vägarbeten vid Shell så det blev att vända in vid Säästö Pörssi istället. Hem och fixa snabbt, träffa kompis vid Shell och sedan efter William. Ut med hunden gick jag och sedan packade vi ihop våra saker och sedan var det butiken som gällde! Köpte diverse olika kött maträtter åt William att prova på. Så vi ska se vad han anser om dem!

Med farmor åt han riktigt snällt. Men med mamma så strider vi emot allt vad vi kan! SUCK!

Pappa för sköta om att ge honom kvälls gröten. Kanske jag får sova en liten stund längre. Han nöjer sig inte med mjölken nå mera så vi måste få i honom någonting annat på kvällen! Han har nämligen börjat med att stiga upp på natten och vill ha natt mat igen. Suck. Jobbigt då han inte börjar skrika utan vaknar snällt och väntar på att någon vaknar. Under den tiden piggnar han till så det blir svårt att få honom och sova igen. Suck. Så de senaste två nätter har vi stigit upp efter 4 när pappa far till arbetet. Var så glad då han började sova hela nätter. Men det verkar vara bortblåst. Nå, det hinner väl ändra sig ännu!

Tänker fortsätta vara sur. Är dock inte arg. Men sur, kanske mera besviken? Ledsen? Sårad? Vet inte riktigt vilket ord jag skall använda för att beskriva situationen. Orkar inte dra upp det här. Manliga läsaren anser att jag är löjlig och borde skaffa mig ett liv. Kvinnliga läsaren kommer troligtvis att känna igen sig och önska att deras män skulle göra samma. Men ack nej! Det är så svårt tydligen att komma underfund med att det är de SMÅ saker som gör en lycklig. Det är ABSOLUT inget stort jag saknar. Små vänliga gester.

Vad är det med män som inte tydligen verkar förstå det hela? Varför är det så svårt att efter jobbet (om man arbetar sådana turer) gå till en blom butik och köpa en liten ros? Eller sedan, ordna barnvakt (om man har barn), ta med sin flickvän/sambo/fru och göra någonting romantiskt tillsammans. Som en picknick, eller bio, någonting litet. Det är inte så himla svårt att göra henne lycklig! Visst, det finns vissa som enbart bryr sig om pengar, men jag tror att majoriteten av alla kvinnor inte bryr sig!

Som sagt. Det är de små saker som gör en lycklig. Skulle göra vad som helst att få bli bemött på det viset som han berättat att han bemött andra. Göra någonting som han berättat att han gjort med andra. Men det är tydligen så svårt.

Skit samma. Nu tänker jag dricka mitt kaffe. Kanske laga någonting att äta. Sedan laga Williams kvälls gröt färdigt. Hoppas på att M kommer hem så småningom. Vete fan när han kommer. Hoppeligen snart.

Tack för denna gång!

All the small things

Det är de små sakerna som kan göra en lycklig. Det krävs inte mycket. Kom hem med en ros från jobbet, köp ett gulligt kort. NÅGONTING! Det krävs inte mycket! Samma sak som vi pratat tidigare om. Genomför det! Gör någonting åt det. Jag har gett dig allt! Det är ju fan anamma inte mycket det kräver av dig! Dra upp dig, bestäm dig någon dag att NU! Det är inte mycket som det kräver.!!

Börjar bli så ledsen över att det inte händer NÅGONTING! Ingenting! Inte det minsta lilla! Vad mera kan jag begära?

Visst! Känner mig hedrad. Över allting som han berättat tidigare. Men i senare fall. Så börjar jag verkligen ifråga sätta det. Inte för att han gjort någonting. Utan vad hans familj sedan alltid måste komma fram med. Ei vois vähempää kiinnostaa! Men sluta strö salt i såren hela tiden! Sedan funderar ni varför jag blir sur och inåt vänd? Bara man orkar använda huvudet! Tänk efter innan ni talar! Jag vet att han har sitt förflutna. Jag frågar det jag vill veta. Det jag inte frågar så vill jag inte veta om! Så kan ni snälla låta det vara?!

Undrar om de ens någonsin har tänkt på den saken hur sådant kan tära på en människa inuti? Hur ont det kan göra?

Så fundera inte sedan när det väl exploderar!

Hysteri

Har en hysterisk gubbe. När pappa kommer hem sover man sött. När pappa far, vaknar man och är TOKIG. Ibland undrar jag bara vad gör jag för fel?

Inte länge mamma ledigt kvar mera, sedan får pappa ta över sin pappa månad. Skall bli skönt att få börja jobba igen. Vissa kanske funderar hur jag ens kan tänka på det viset. But I'm starting to think I really need a break from this. Älskar min lilla son mera än någonting annat. Men jag längtar att få börja jobba! Gissa om jag skulle vilja redan börja med att hoppa in någon stans! Vad det skulle vara skönt att få lite paus från denna vardag vi nu har. Stiger upp, William gnäller och är på dåligt humör, visst inte alltid, men oftast! Försöker få honom att äta morgon gröten. Men ack nej. Vill inte. Sedan försöker vi sova en liten stund på dagen att han skall orka vara uppe. Men nej. Passar honom inte! Så vi fortsätter med att vara gnälliga och trötta. Det finns vissa dagar som det går för sig. Men skulle det bara kunna vara varje dag så skulle det gå an!

Maten är han inte alls intresserad av. Utan det är bara mjölken som han vill ha. Han borde så småningom börja lära sig att leva på lite annat än på mjölk. Men herrn vill inte det!

Skall strida med honom snart igen och försöka få i honom lite mat. Får se hur det lyckas. I andra fall är det pappa som får mata honom. Då äter han i alla fall duktigt.

Känns så jobbigt tillika när det är bara pappa som gäller. Så var det när han vaknade till liv i magen och så har det varit sedan han föddes. Folk talar om att det ändrar sig, men när gör det?

Skall se om jag möjligtvis får dricka mitt kaffe i lugn och ro nu. Eller om det är för mycket begärt.

Satt igår också och funderade. På allting och ingenting. Hur små saker kan reta upp en. Eller små och små. Med tanke på vad han berättar och när man ser tillbaka på allting vi har gjort tillsammans så blir man nog och fundera ifall man inte är lika mycket värd som alla andra. Jag menar. Det är väl fan i mig inte så svårt att packa en liten väska med någonting och ordna barnvakt för en timme eller två och fara iväg med en någonstans och bara vara jag och han? Bara sitta och prata eller vad som helst?!!

Ibland känns det bara som om jag inte är lika mycket värd. Och som att alla andra är viktigare och bättre än mig. Vilket jag inte tycker att man ens borde känna.

Det nästan värsta är när han många gånger också berättar hur han "satsar" mera på andra. He does more effort to please others, but god damnit not me! Känns för jävligt för att vara ritkigt ärlig. Vet inte heller hur rakt på sak man måste vara egentligen för att någonting skall gå fram i huvudet på honom! Tycker nog personligen att många saker säger jag så rakt som jag bara kan. Men då anser han att jag bara ger honom "piikar" över nåt. Sedan då man bara ger små "piikar" så tar han det på fullaste allvar, vänder det som han vill, oftast då negativt, som om jag ger honom kritik eller nåt. Och blir sur. Givande att ens försöka. Så varför försöker man då så intensivt hela tiden att få någonting fram? För det verkar ju inte vara värt det nå mera!

Varför?

Funderar varför. Varför skall det vara så svårt att ge samma uppmärksamhet åt mig som åt andra? Varför får jag inte samma bemötande som andra?

Är det verkligen sedan så underligt att jag är sur och inåt vänd?

Satt och tänkte på det där när en vän ringde åt mig. Jävla skitstövel till kar alltså! Så otroligt dålig stil att det borde inte vara sant! Vilken annan kar som helst skulle kommit ordagrant krypande på sina bara knän med diverse olika förlåt mig presenter, blommor, choklad you name it! Men ack nej! Åh vad arg man blir!

Det börja riktigt gräva i magen på en. Skulle det inte vara för vår underbara lilla solstråle så vete fan hur det skulle vara nu mera. Det är något otroligt jobbigt att behöva oroa sig för allt sådant när man lika väl skulle kunna ha det bra och problem fritt istället!

Nog blir det väl bra bara man börjar få fakta in präntat i huvudet åt honom?

Eller skall det verkligen behöva gå så långt att vi måste gå skilt en tid? Vill ju verkligen inte det. Men ibland, tyvärr, verkar det som om det vore det ända rätta. Dåligt att överhuvudtaget behöva tänka på det viset. Men vad kan man annat göra?

¨What if?

Det är många gånger man funderar det. Tänk om? Ifall det skulle varit så här istället...

Det är jobbigt att sitta ensam hemma och bara fundera. Tänka en massa onödiga saker. Torterar sig själv med en massa hemska och onödiga tankar.

Igen blev det en natt man ligger vaken, vrider och vänder sig. Vet varken ut eller in. Funderar resonerar och vad allt man möjligtvis kan göra när man skulle borde sova.

Ännu förbannad. Arg och besviken. Förstår inte varför det skall vara sådan sär behandling på vissa människor. Andra personer som har familj slipper allt onödigt skit. Sedan andra skall inte få nå lättare över huvudtaget!

Istället för att bara lägga av och försök tänk på nåt annat. Så fortsätter man! WTF är problemet människa? Borde ha någon som skulle slå en hårt i huvudet alltid nu som då! Varför skall det vara så svårt att släppa taget?

Tillika vet jag ju svaret på det. Men det förvånar mig att någon ens funderar över det. När man hela tiden får höra olika saker, saker som har blivit sagt tidigare att inte stämmer... And so on.

Någonting som stör mig är det också att man inte förstår varför jag får dåligt att vara och inte kanske är i riktigt topp trim. Vad gör man då med att ge elaka kommentarer och en massa onödiga andra kommentarer?

Var så glad då vi var till Ramsholmen i Ekenäs hela bunten. Pratade och fotograferade och hade det riktigt trevligt. Nu börjar det komma en massa onödigt. Så vad är pointen med att få en persons hopp upp om någonting och sedan bara låta alla ens drömmar och framtids planer gå i kras? Är det sedan verkligen så ofattbart att den andra personen tar illa upp och blir ledsen och besviken?

Igår kväll kom nog det värsta. Oj fan ändå hur jag skulle ha kunnat slå honom!

Kanske skall sluta nu innan det börjar komma en massa onödigt!

Bita ihop eller låta helvetet komma loss?

Borde man fortsätta bita ihop som vanligt, eller låta helvetet komma löst?

Kan ju heller inte styra och ställa en annan persons liv. Men om personen är den man går och lägger sig bredvid? Har man någonting att säga till om då? Eller skall personen få leva sitt liv precis som den vill? Så dagens fråga är, skall jag öppna mig, säga vad jag tycker och tänker, hur jag känner? Eller skall jag bita ihop ytterligare?

Det är absolut ingen skillnad vad jag än gör, säger, tänker, så har det absolut ingen betydelse. Det är lika med noll att jag över huvudtaget försöker få någon ändring, för det kommer ändå inte att hända någonting. Är det sedan värt att låta det vara? Eller är det värt att försöka få allting utrett och försöka få sin röst hörd?

Ibland känns det bara som om det ända som man skulle villa göra är att slå sönder allting och total förstöra allt som kommer i ens väg. Är det sedan värt det att gå med sådana känslor och aggressioner?

Försöker man i andra sidan reda upp allting och få allting på sin plats så blir det troligen total kaos och helvetet bryter ut. Jobbigt att inte veta hur man skall göra.

Kommer väl att bita ihop tills det dyker upp nåt' nytt igen. Ska försöka att inte allt brakar löst på samma gång.

Lindrigt vrickad maybe?

Konstaterade igår kväll/natt när jag låg och vred och vände mig över en timme innan sömnen kom att jag är kanske lite lindrigt vrickad... När man fan skall börja tänka en massa onödigt så att mna inte kan sova mera.

Var på kaffe igår kväll med en kompis, som vi diskuterade en massa. Vårdaren, vård platser, etik, romanser, förhållanden och framtid. I princip allt man bara kan tänka sig att prata om under en timme! Kändes tillika som om vi skulle ha suttit flera timmar! Tillika var det som om vi inte alls hunnit sitta ner någonting alls! Riktigt kul att få prata av sig. Tror det finns någon annan nu också som kanske har lite mera förstånd får min och min fars relation nu än tidigare. Tror inte det är många som egentligen vet om hur det är. Kanske lika bra. För sanningen är ju att det inte är nåt' vackert det inte!

Vi började prata om relationer och sådant också. Syner på allting, nu och då.

Vi skrattade så åt det. Våran syn på giftermål och att skaffa barn tidigt. Var typ för 2-3 år sedan det absolut värsta man kunde tänka sig.

Minns med mitt ex. Han försökte såå med att gå ner på knän och böna och be mig att gå med på att gifta mig med honom och bilda familj. Hur man totalt fick ge honom nobben gång på gång. Det var ju fan typ 1-1½ år efter att vi blev ihop som jag redan sade åt honom att jag inte ens älskar honom mera. Och varje gång man försökte dumpa honom så börjar man dra till " Jag tar livet av mig, det är inte värt att leva mera.."

Gör det nu sen då! Förstår inte ens att han klarade av att vara i det förhållande själv mera. Det var ju enbart av sympati han hade en flickvän. Så har han det tyvärr i sitt nu varade förhållande också. Patetiskt ja visst!

Vi satt och tänkte på allt sådant... Hur saker och ting kan ändras. Nu sitter jag här, sambo med min helt underbaraste pojkvän. Mamma åt en underbar liten grabb.

Kom underfund med hur mycket jag verkligen uppskattar M. Hur lycklig jag är när jag ÄNTLIGEN fått min dröm kar! Så förbannat många åt man längtat och drömt om honom och bara önskat och hoppats på att han ens skall lägga märke till en. Så gick det som det gick, fick vara lycklig någon månad, så gick det som det gick då också. Kan verkligen inte släppa det. Ganska svårt då man ser någon annan brud så och dregla och kleta sig på den karn man gillar mer än någonting annat. Hela ens liv revs i bitar den gången och jaa'aa. Tog nåt' år innan man ens kom över det. Typ först när vi upptog kontakten igen efter den incidenten.

Vi satt och pratade om det. Min vän började fundera varför jag över huvudtaget var tillsammans med honom efter allt som har hänt. Också nu under den tiden vi var ihop.

Började fundera på det. Men det finns inte någon annan förklaring till det än att jag verkligen älskar honom. Han må inte vara den mest omtänksamma, romantiska. Han tänker ofta inte längre än var näsan hans är lång. Han har sina brister och fel, han har gjort mycket skit i sina dagar mot mig. Men han är ändå den jag vill vara med.

Vi skrattade nämligen åt det också. Vilken annan kar skulle man ha gått med på att gör allt sådant åt en, och man fortsättningsvis skulle troget ha stått kvar vid hans sida? Ingen annan verkligen. Har visst varit med om en hel del. Men det har haft sina konsekvenser det också.

Roligt när en person kan få en att totalt ändra ens synvinkel på allt! Aldrig att jag någonsin tidigare ens skulle ha funderat på att skaffa barn innan 25. Aldrig någonsin tidigare skulle jag funderat på att förlova sig och gifta sig någon gång i framtiden. Aldrig tidigare har man ens funderat på att köpa/bygga hus. Hur en person kan ändra det...

Allt som man tidigare haft emot, talat illa om, så börjar man själv med. Har ett litet barn, en sambo, planer för framtiden. Tidigare brydde man sig inte om någonting annat än att supa sig full och festa loss... typ...

Jag är verkligen glad att jag äntligen fick min dröm kar. Även trotts att man fällt många tårar över honom. Trotts att man många gånger funderat på att slå in skall benet åt honom. Trotts att man funderat många gånger på att ta sitt pick och pack och sticka. Så älskar jag honom och är väldigt glad över att det är jag som fick honom.

Haft lite mera ONÖDIGA tankar och funderingar som varit. Totalt onödigt att man ens börjar tänka på det. Sedan att man ens fortsätter! Borde ju skjutas för det!

Det finns vissa saker som han har berättat om allting tidigare i hans liv. Sedan finns det saker som andra berättar som han inte vill att jag skall veta om. Som typ allting som har med hans ex att göra. Vissa saker är han villig att berätta, som sagt, sedan finns det saker han inte vill att jag skall veta om. Ok, fine by me. Bryr mig sist och slutligen inte så himla mycket om det.

Det som jag där emot bryr mig om är sättet han är mot mig. Hur han behandlar mig.

Eller vet inte riktigt heller hur man skall säga det. Eller få det i ord.

Om vi försöker sätta det så enkelt som möjligt.

När han börjar få några promillen i huvudet. Så blir han väldigt pratglad av sig. Det är många gånger som han börjar diskutera sina ex, vad de har gjort tillsammans och hur bra det har haft det. Saken är sedan den att han ALDRIG berättar eller förklarar hur han känner för mig. Aldrig ens funderar på att göra någonting romantiskt med mig. Sedan funderar man varför jag tar illa upp? Egentligen gör jag inte det. Jag blir bara ledsen och besviken på att man inte kan satsa lika mycket på mig. Som man har barn tillsammans med.

Ibland känns det bara som om han anser att han har knullat fast sig och därmed behöver man inte bry sig mera om mig. Ganska simpelt egentligen.

Skall försöka börja göra någonting vettigt. Blir tokig om jag bara sitter här. Allt detta har rullat på i huvudet på en. Tammefan ändå när ens natt sömn skall fara p.g.a. det. ARGH!

Gratulerar

Idag fyller Williams pappa år. Och Williams farbror. Tänkte försöka få det lite upp städat här hemma innan han kommer. Men får se hur det går. William skulle inte riktigt villa sova. Försöker få i mig några sur skorpor för att inte bli allt för hungrig. Ser säkert sött ut när man har mun full och försöker natta William.

Äntligen får vi gräsmattan klippt! Har väntat på det ganska länge nu redan! Klagade senast igår att gräset börjar bli väldigt långt redan vid det här laget! Ser inte så himla snyggt ut heller. Skall börja aktivera mig nu med diskning och städning. Se ifall man kanske lagar nåt' gott åt M när han kommer hem. Vet visserligen inte när han slutar, det ser vi senast då han klampar innanför dörren :)

Då var veckan slut

Nu är denna vecka då slut. William kämpar tappert med sitt krypande, bakåt går som en dans! Men det är framåt som han vill ju! Pigg och glad liten pojke!

I morgon är det dags för oss att dra oss ner till Ekenäs och hälsa på min mor, lille bror Casper, lille bror Achilles och Achilles farmor Marina och hennes väninna Maija. De vill så gärna träffa William. Achilles vill ju också visa upp sin systers son. Nog är han allt stolt över William, ju mera William blir social av sig och lär sig nya saker, ju mera vill alla vara med honom! Så duktig liten pojke jag har.

Vi var i veckan till Ramsholmen i Ekenäs och tog en massa fotografier. Riktigt trevligt att gå där omkring. Så lugnt och fint. Var riktigt trevligt att gå där med hela familjen och prata om allt möjligt!

Haft massvis med saker att göra. Min mormor fyllde år i fredagst, var ut till Tenala och hälsade på. Där var hela halva stora släkten. Riktigt roligt att se dem. Min morbror var för en gångs skull kvar där när vi kom så han fick äntligen hälsa på William. Och William tycke ju så klart att han var en kul person!

Mina småkusiner Astrid och Alina var också där. William var helt fascinerad av Alina! Han kommer nog att bli en riktig ungkar! Charmar alla flickor han bara kan!

Det har varit så varmt och fint väder nu de senaste dagarna! Man har tillbringat dagarna utomhus för det mesta. Förutom lördag och söndag, då har jag så klart tvingat mig själv på jumpa. Och fan anamma nog har det varit tungt! Efter jag var på body step på tisdagen så bara skriker mina muskler varje gång jag anstränger dem!

Man känner i alla fall att man gör någonting!

Idag har vi varit ner till Hangö och äta På Kroken. Riktigt god mat! Blev nog mätt och belåten!

Har umgåtts med William nu under kvällen. Han är nog duktig. Far runt omkring på golvet, börjar snart vara svårt att hålla reda på honom när han rör så på sig!

Nu var det dags för en kort liten tupplur. Så sömnig var min lilla kar att han knappt orkade hålla ögonen uppe.

Skall se om han orkar vakna och vara uppe en liten stund ännu innan vi tar natten!

Interesting

Ganska intressant.

Konstaterade att det är väldigt många i min bekantskaps krets som har fått barn, eller skall få barn. När jag började vänta William, var det typ en eller två som hade barn. Och vi var otroligt ensamma med att skaffa och vänta barn. Några nya ansikten träffade vi under familjeförberedelse kursen och en bekant hittade vi där. Vilket var jätte trevligt! Man hittade någon annan som gick igenom samma som en själv, samt man hittade någon annan som man kunde öppna sig till. Man kände sig så otroligt ensam då alla andra vänner och bekanta inte väntade och inte hade planer på att skaffa barn på länge. Kändes ganska bittert och surt ibland. Men många visade sitt intresse på ett väldigt positivt sätt och var väldigt hjälpsamma och omtänksamma.

Måste nog ge ett stort tack till alla som var där för en under vänte tiden. Välidgt värmande i efterhand! Kanske inte har sagt det tidigare men nu gör jag det!

Nu kommer det fram en efter en som väntar bebis, många har redan fått en liten. Oj vad jag blir glad!

Många gånger har det känts som om man tagit vatten över huvudet. Funderat vad man egentligen har gjort och har man verkligen från första början varit redo för det. Men sakta men säkert börjar det nog bli bättre!

Fick höra att en nära vän också skall få. Blev så otroligt glad. Så roligt att höra upplevelserna hittills, när man själv minns dem så otroligt bra! Hoppas hon i fortsättningen vill vända sig till en, man har själv varit där, haft sina problem. Men ändå vet en massa och kan vara som stöd. Är så otroligt glad för deras skull! Minns så bra själv massvis med tankar man hade, saker man var orolig för och sådant. Minns hur jag var många gånger riktigt till mig när man itne visst vart man skulle vända sig.

Var väldigt kul att höra! Skall bli väldigt kul att få följa med de långa 9 månaderna! Som sist och slutligen gå så otroligt snabbt!

Talade om en massa annat med en vän igår. Vi hade riktigt kul faktiskt! Roligt när man märkte hur det har funderats på samma saker som vi har gjort innan. Så man kunde rekommendera olika saker vidare ;)

Kom underfund med en sak idag också. Måste ringa mamma och några andra och fixa lite!

Nu skall jag dricka mitt kaffe och sedan sakta men säkert börja plocka undan här. Har diskat och plockat gamla tidningar och reklamblad undan. Nu är det allt annat crap som det gäller!

Livet ler så otroligt ibland :) Riktigt hoppsig och glad idag :) Wooosch!

Helgen

Då har vi helgen över. Vi var på lördagen på sexhibition i helsingin jäähalli, helt underhållande och kul faktiskt. Riktigt roligt att vara på tuman hand med M. William var hos farmor och farfar över natten med farfar. Farmor jobbade natt åter en gång!

Vi var sedan ut och drack några med M's bror och kusin. Riktigt kul faktiskt.

Sedan hade vi morsdag. Min första morsdag. Och inte ens ett kort... Eller blommor... Visst M plockade några påskliljor från stans blomrabatt. Men hade nog ändå hoppats på en ros eller nåt... Någonting smått...

Annat då än det vi inhandlade på mässan.... Sådant hade jag nog ändå själv kunnat inhandla åt mig.... Inte var det sist och slutligen så mycket som M köpte där åt mig, var nog mera jag som köpte faktiskt... Nåja... Sådant smått.

Fortfarande nog lite besviken på honom... Frågade nog ifall jag inte kommer att få någon morsdags present... Fick som svar bara att jag nog fått... sex då alltså... Skulle nog GÄRNA skippa det och fått nåt annat då! höh. Till och med allt för svårt att gå ut och plocka en liten bukett med vitsippor eller nåt!

Ska se vad vi hittar på idag. Han är ledig nu hela veckan... Ska nu se hur länge det tar innan jag bönar och ber honom att fara tillbaka på jobb! Gaaaah!

Borde börja göra någonting vettigt. Börjar så småningom hinna till med att han sitter här hemma och terroriserar mig. Suck.

I tried to be normal once...

Absolutely the worst 5 minutes of my life!

Därför är jag lite som jag är.

William sover äntligen. Ville ju inte alls gå och lägga sig. Även fast man bara skriker och gråter om varandra tills man inte vill få luft nå mera och man bara skakar som man är trött. Men han fick nu ge med sig i alla fall! HAH! 1-0 till mamma.

Upp retad på en sak. Egentligen inte någonting stort. Utan helt enkelt en sak som blivit sagd. Och någonting som borde blivit sagt där efter. Eller egentligen inte, det är ju helt upp till vad man tycker och anser själva! Men hade hoppats på att påståendet inte var så paha som det verkar vara.

It's kindof complicated. Försök nu sedan förklara när ingenting riktigt är klart själv. Men det får man väl ta?

Visserligen var det jag själv som gav påståendet. Men hade nog verkligen hoppats på att det inte sku vara så dåligt ställt.

Vad fan, inte kan man väl förvänta sig så himla mycket mera heller när man ser ut så här. Or?

Fortsättningsvis skit dåligt självförtroende och självkänsla... Javisst! But that's my problem.

Sku borde sätta på en panna kaffe innan William vaknar. Så kanske hinner dricka en kopp innan det är för sent.

Skall söka mamma och Casper senare idag. Mamma skall till Mehiläinen och besöka läkare. Får se vad domen blir där. Underhåller Casper under tiden. Sedan bär det av till Ekenäs och skaka loss på fläsket en sväng. På tal om mitt fläsk! Hittade en ganska bra kräm att smörja in bristningar! Skall hjälpa att minska dem och börjar man använda den i ca 4 graviditets månaden så skall den hjälpa att undvika att få dem. Kortslutning i huvudet. Kommer inte på ord. Men anyways! VICHY laboratories anti-stretchmark cream. Rekomenderar. Har använt det i några dagar och de har aningen blivit ljusare. Så det är bara att massera in och använda flitigt! Hoppas det värsta skulle fara. Jobbigt att gå och se ut som om man har blivit strimlad av en tiger or something.

Nu är det kaffe dags. Sen kanske det är tidningen som gäller. Om jag orkar söka den :)

Puss och kram

Mardrömmar

Hade en sån sju helvetes mardröm inatt! Vaknade av att jag grät och skrek helt hysteriskt och William hade tydligen vaknat av allt oljud som jag förde. Usch! Inga vidare inte!

En massa vänner och bekanta samt släkt ingick i det hela, mitt ex hade plötsligt blivit ihop med min kusin, som väntade en annan kars barn. Plötsligt bodde de i Vasa vart vi var och hälsade på, men huset och staden såg HELT ut som det ser ut här. När vi väl var och hälsade på så var jag givetvis och skötte om hennes sjuka morbror som satt i rullstolt (utséende mässigt såg han helt ut som min morfar som gick bort för dryga halvt år sedan) och under den tiden var M och hon och umgicks en massa, alltså under den tiden flörtade de med varandra och allt sådant. Blev ju skit förbannad och stack iväg från allting. M kommer efter och är total nonchalant och lovar och svär att det inte var någonting över huvudtaget som hade hänt mellan dem och vi blev sams. Ungefär i samma veva var vi hemma igen och jag fick reda på att mitt ex då plötsligt var ihop med henne och hon hade fött. Gick en tid och ingenting speciellt hände, förrän M's mor och far kom med i bilden och beklagade sorgen. Då var M ihop med henne, tagit William med sig och flyttade ihop. Samma dag de blev tillsammans., Och den sat kärringen total ignorerade mig trots att jag försökte konfrontera henne. Gick så sönder att jag inte ens kan förklara det. Mår ännu illa efter hela mardrömmen! Så jag steg upp kl 6 p.g.a den. William har ändå fått sova någonting efter det.

Själv är man uppe och går av och an som aldrig förr.Har ännu den där känslan kvar i kroppen som om man håller på att kvävas! Usch!

Försöker få William att sova någonting, men han vill inte. Väntar på att M kommer hem från jobbet. Vilket tur att man vet att han är ändå tillräckligt mycket kar för att inte göra som han gjorde i drömmen. Jobbigaste är mera nu efter, när man konstant mår underligt och vet inte riktigt vad man skall ta sig till.

Ända som hjälpte på morgonen var att sätta på en panna med kaffe, äta lite och sedan ställa sig ut på terassen och lufta huvudet. Blir väl att försöka med det ännu en gång och hoppas det börjar lätta. Usch usch USCH!

Skall försöka få i mig lite kaffe. Kanske det blir till någonting?

Oja!

Varit på fysio. Sjuk som fan efteråt! Sjuk som fan nog visserligen före det också. Sjuk som fan nu.

Förde in papper till FPA som det blev sagt åt mig direkt från FPA att jag skulle göra. Som visst var fel. Det var det ena med det andra och det tredje och så vidare! Jävla skit firma! De finns till för att HJÄLPA människor som behöver hjälp, INTE för att fittas som de enbart hittills har gjort! Satans skit! Kommer ännu att spränga upp allting!

Nåja. Aggressioner javisst!

Kollat lite runt på internet igen! Men på en massa annat än det vanligaste. Haha. Kan i alla fall ge ett svar sedan om det frågas. Men det tänker jag skita i nu. Skall se om jag hittar någonting att äta. Är hungrig. Vill ha mat.

William sover sött i sängen. Låg båda två en stund och vilade. Sedan steg mamma upp. Men nu behöver jag verkligen mat! Svälter snart!

William.

William är fin. Han är nog den finaste av alla! Älskar min lilla solstråle så otroligt mycket! Vaknade på morgonen 6.30 och ville ha lite mat. Hade svårt att somna om efter det men vi låg och drog oss till 8.30 innan vi bestämde oss (rättare sagt William) för att stiga upp. William låg snällt i sin säng och lekte med ankan och hunden som spelar musik. Låg själv och drog i banden så att musiken började spela! Så mamma fick göra sina morgon sysslor ostört. Vilken gentleman! Sedan var det nog dags att få komma med i soffan och se på tv med mamma. Oj vad vi gillar tv:n!

Sedan släppte han ett sådant lass i blöjan att det tänkte läcka ut vid sidorna! Hah! Duktig liten kar jag har! Efter vi hade fixat det så var det dags att lägga upp ett bad åt honom! Oj vad det var skönt att få plaska i vattnet! Något vad han plaskade! Och kul var det! Höll riktigt själv hårt fast i badkars kanten med ena handen och sprattlade och sparkade vilt omkring sig med benen! Och skrattade så hjärtligt! Skönt att få bada i varmt och skönt vatten. Så nu är William ren och fin! Doftar helt ljuvligt! Har inte ens hunnit spy ner sig själv ännu! *peppar peppar*

Gubben springer omkring i sin gå-stol allt vad han hinner nu som bäst! Och kul är det när det spelar roligt sånger åt honom när han trycker på knapparna!

William är helt såld på sin fina orange/lila mjuka skallra som han har! Jollrar och skrattar när han viftar på den!

Har varit en RIKTIGT bra morgon hos vår lilla familj!

Nu blev William lite gnällig så det var dags för lite mat i magen. Och gubben lilla somnade med tuttflaskan i munnen. Så det var dags att ta en lite tupplur! Så otroligt fin han är när han sover!

Var på Zumba igår. Känns nog av det i benen idag. Det var nog No mercy som gällde där! Tror vi alla pustade och flåsade i kapp och led när vi dansade på!

Men ack nog var det skönt att få ett riktigt sju hundamans pass! Kändes verkligen att man gjort någonting!

Blev nog bättre igår sedan. Med oss alla. Känns lite bättre inombords, men inte helt och hållet. Behöver verkligen få bekräftat att jag är värt någonting. Har känt mig, känner mig ännu väldigt onödig och obetydlig. Kanske det blir bättre?

Vi såg på huspaket igår kväll också. Hittade några väldigt fina inflyttningsbara 1½ vånings hus. Som inte för den delen var allt för mycket i pris! Visst blir det att kosta mera ännu än vad det visade där, men vill man sig så kommer man ändå ganska förmånligt undan! Kollade runt på andra sidor också från det som vi fick katalog på. Finns ju riktigt många olika fina och förmånliga hus!

Skall nu se vad allting det finns. Sedan blir det att ännu höra sig för och runt vad som eventuellt hittas. Finns ju anat också man måste ha koll på innan det är dags att hitta nåt passligt. Om det är så att vi kommer att "bygga" ett nytt hus åt oss så är det ju tomt och allting sådant som ännu gäller att hitta. Får se vad som dyker upp! Inte är det ännu någon panik med det. Men William växer och blir större och behöver mera utrymme så småningom!

Japp!

Skall dricka mitt morgon kaffe ostört nu medan lillemannen sover!

Varför alltid?

Börjar fundera varför alltid allting skall vändas mot mig? Påpekade att det känns skit när han hela tiden måste rätta till mig, alltid hittar fel i det jag gör eller lagar. Lagar jag mat så finns det nåt fel med det, bakar jag så är det nåt fel med det. Alltid är det något fel. Att jag väl påpekar det åt honom att jag skulle vill ha någonting positivt sagt av honom för omväxlingens skull så exploderar man och blir tokig. Tack så helvete. Sedan undrar man varför jag är på dåligt humör!

Hur skulle det vara att NÅGON GÅNG uppskatta mig? Någon gång säga någonting positivt om det jag gör! Någonting något positivt om mig skulle heller inga vara fel! Är så jävla trött på att må så här dåligt över mitt utseende! Vill inte må dåligt mera! Men tydligen är det allt för mycket begärt att någon gång få någonting positivt sagt om sig själv. Känner mig onödigt. Finns ju till bara för att förstöra livet åt honom. Gör ju ingenting annat än förstör hans dagar. Gör livet surt för honom. Känns som om han bara är ihop med mig mera för Williams skull. När jag väl skriver det och berättar det åt honom när vi har våra strider. Så total ignorerar man det. Så ursäkta mig för att jag verkligen tror det! Du gör ingenting för att bevisa motsatsen!

Orkar inte mera med det här. Hittar inte mera ens någon nytta som jag gör. För allting som jag gör är fel! Försöker slippa all bebis mage som är kvar efter graviditeten för att vara de tminsta lilla attraktiv för honom. Försöker få honom att trivas hemma. Inte gnälla på honom fast jag är arg eller besviken. Försöker ta hand om William så mycket jag bara hinner så att han inte skall behöva känna sig fängslad. För det är ju inte så en pappa skall hamna känna sig....

Är så jävla trött på det här. Är det verkligen för mycket begärt att NÅGONSIN bli uppskattad! Någonsin få höra något positivt om mig själv?

Du sku ens någon gång försäkra mig om att du verkligen tycker om mig och att du inte bara är tillsammans med mig för Williams skull.

Där har du ÄN en gång varför jag mår dåligt. Kanske det börjar gå in i det där förbannat lilla och förvrängda huvudet? Och fan må ta dig om du IGEN vänder det här mot mig! Då kan du nog säga hej då åt allt det här. För det tänker jag inte en enda jävla gång till ta emot när du vänder mitt illa mående och illa befinnande emot mig!