All the small things

Det är de små sakerna som kan göra en lycklig. Det krävs inte mycket. Kom hem med en ros från jobbet, köp ett gulligt kort. NÅGONTING! Det krävs inte mycket! Samma sak som vi pratat tidigare om. Genomför det! Gör någonting åt det. Jag har gett dig allt! Det är ju fan anamma inte mycket det kräver av dig! Dra upp dig, bestäm dig någon dag att NU! Det är inte mycket som det kräver.!!

Börjar bli så ledsen över att det inte händer NÅGONTING! Ingenting! Inte det minsta lilla! Vad mera kan jag begära?

Visst! Känner mig hedrad. Över allting som han berättat tidigare. Men i senare fall. Så börjar jag verkligen ifråga sätta det. Inte för att han gjort någonting. Utan vad hans familj sedan alltid måste komma fram med. Ei vois vähempää kiinnostaa! Men sluta strö salt i såren hela tiden! Sedan funderar ni varför jag blir sur och inåt vänd? Bara man orkar använda huvudet! Tänk efter innan ni talar! Jag vet att han har sitt förflutna. Jag frågar det jag vill veta. Det jag inte frågar så vill jag inte veta om! Så kan ni snälla låta det vara?!

Undrar om de ens någonsin har tänkt på den saken hur sådant kan tära på en människa inuti? Hur ont det kan göra?

Så fundera inte sedan när det väl exploderar!