Äkta kärlek?

Vad är egentligen äkta kärlek?

Är det då kärlek från bådas sida gemtemot varandra? Eller vad?
Hur är det då sedan om man inte får kärleken besvarad? Man älskar någon som inte verkar älska en tillbaka?

Hur är det då sedan ifall båda älskar varandra, men åsikterna är olika? Man har inte samma framtidsplaner?
Om ena vill förlova sig, den andra inte. Den ena vill gifta sig och inte den andra?
Skall man då fortsätta leva som förrut? Eller skall man gå skilda vägar. I hopp om man kanske skulle hitta någon med samma mål i livet?

Eller skall man leva på känslan?

Älskar min sambo över allt annat. Men vi har inte riktigt samma mål i livet... Eller så har vi det. Men en av oss är så förbannat feg, rädd, skräckslagen...

Vem vet...
Kanske det blir vår tur någon gång?

Vi har ändå ett barn ihop. Vi är ändå bundna för livet.
Don't get me wrong now! Det är inte enbart för att vi har en son tillsammans som jag önskar att han kunde fria... Eller åtminstone förlova oss. Utan det är för att jag verkligen inte kan tänka mig ett liv utan honom och William! De är båda två mina ögonstenar! Det bästa som någonsin har hännt mig!

But the excuse I got when I asked why not... Wasn't the best?

"jag är kanske inte redo att binda mig på allvarligt"....

Well... Take it as you want...

Älskar de båda två massor. Jobbigt att vara ifrån dem. Vill inget annat än att vara med dem hela tiden. Få ha våra myspys stunder! Nog det bästa som finns!

Tillit och förtroende

Vad skall man göra om man börjar tappa tillit och förtroende för en annan person?

När det dessutom gäller en människa man väldigt mycket gillar och dessutom VILL ha tillit för?

Börjar kännas ganska tamt redan det här nör du har så himla mycket förhoppningar och förväntningar. Men det blir som aldrig till någonting! Varje gång det kommer någonting, som den andra skall inhandla någonting som är super hemligt. Sedan låter bli att göra det. Och dessutom talar om det flera gånger.

Kan vara riktigt ärlig att det sätter igång alla mina drömmar och tankar. Man hoppas och väntar med iver och det blir inte till någonting. Vill så himla gärna, längtar något otroligt. Tillika som jag vet att det aldrig kommer att bli av!

Har ändå inofficiellt för mig själv massivs med förhoppningar över att han kommer att visa att han är en riktig karl och ta sig i kragen. Men man får väl förtsätta hoppas.

Skulle bara villa lägga ner mig och gråta. Finns ingenting annat än det jag skulle villa göra!

Williams kalas börjar bli i sin ordning! Dekorationer fixade, kakor planerade. Snart är det dags!

Min lilla pojke blir 1 år gammal!

Har fått råkopiorna på 1 års-fotona! Helt underbara! Skall beställa bilderna denna vecka eller i måndag! Kul!

Någonting man kan ta och fördriva tiden med och buffa undan alla ångest man har över den andra.