Det gick åter engång på det viset...

Hade lite större förhoppningar denna gång... Han lovade dyrt och heligt att komma hem.. Han skulle inte gå ut på krog med de andra utan han skulle komma hem till oss. Han har ännu inte kommit... Svarar inte i telefon eller på meddelanden jag skickat honom.

Sedan vågar man fundera och undra varför jag inte har något förtroende för honom!?!

Har jag någonsin fått en god orsak till att ha förtroende för honom?

Så här går det varje gång! Han lovar dyrt och heligt. Jag säger vad jag tycker om att han far ut. Han kommer inte hem.

Plus allting annat han undan håller, smyger bakom ryggen på en. Det är så genom glas klart... Nå, ska väl låta honom fortsätta tro att han kan pissa en i linsen. Börjar bli så jävla trött på allt det här! Att han sedan tror att det går över att bort förklara allting!

Minns ännu den helgen jag började seriöst misstänka att jag väntade barn. Hade sådan ångest för allting. Han var och tog "några" i brankkis med sina vänner. Övertalade mej att låta honom gå med till en krog och fortsätta så skulle han komma hem... Han gjorde det aldrig. Följande dag ringde jag honom på förmiddagen. Inget svar... Sedan när han väl svarade vi ca 14 tiden på dagen.. Var han stup full... Han svarade inte i telefonen när jag försökte ringa honom. Måste ju tacka hans bror som i alla fall hade förstånd att svara i telefon och ringde mig och berättade vart han fanns, vad han gjorde. Skulle det inte varit för mina misstankar skulle jag lämnat honom då... Senare på kvällen talade jag med honom och berättade vad ajg tyckte om att han varit borta. Och bad honom att komma hem, ens en liten stund och vara med mig. Karn blev tokig! Började skälla på mej att det ända jag vill är att han skall sitta hemma och skita i sina vänner. Att han inte får gå ut någonstans... Sedan kastade han sönder sin telefon... Nice... Såg honom inte under lördagen... Först på söndagen kom han hem... Ingen ursäkt eller någonting... Bort förklaringar bara... Kiva... Tack för att du visar hur mycket jag betyder för dig...

Samma har det varit nu de senaste gångerna han gjort det, medan jag väntade William och nu flera gånger sedan vi fått pojken...

Aldrig att han skulle be om ursäkt av mig.

Verkar som om jag måste ha tålamod av stål. Jag skall tolerera allting.

Riktigt ärligt... Jag älskar honom. Mer än någonting annat. Men skulle det inte vara för vår gemensamma son, skulle jag, oberoende hur det skulle riva mej i hjärtat, hur sjukt det än skulle ta. Skulle jag lämna honom. Skulle verkligen inte tolerera det.

Mitt förra förhållande sket sig. Inte enbart för otroheten. Det var mer en lättnad att jag fick en bra orsak att lämna honom. Men där var det också. Flera gånger som han blev borta.. VAr på främant....

Jävla karar!

Skulle det inte vara för pojken. Jo jag vet att det skulle ta kål på en. Men vad fan!?! Skulle vilja veta hurdant liv det skulle vara om jag skulle göra samma åt honom. Speciellt nu när vi har en son. Lämna honom ensam hemma med William. Säga att jag far på några med mina vänner. Sedan skulle jag bli borta hela natten. Tror inte han skulle vara något imponerad av det.

Skall försöka lugna mej och se om jag skulle få någonting städat...

Ska försöka att inte slå ihjäl honom när han äntligen kommer hem!

Det börjar lätta för mamsen!

Min flunssa börjar äntligen lätta. Gubben är ännu lika snorig och hostar. Skall till barnläkare imorgon för att kolla upp att det inte är någonting värre. Som tur har han inte fått någon feber så vi har klarat oss ifrån det i alla fall!

Vädret börjar också lätta! Varmare ute nu. William sover ute i vagnen ännu. Gick ut vid 14 tiden för att han skulle vila. Hade så svårt att få tag i sömnen så mamma tog tjuren vid hornen och gick ut med honom! Sover som en stock ännu.

Måste nog så småningom ta in honom om det blir kallare ute. Men han vaknar väl ändå inom en timme. Skönt att få sova! Speciellt då han tog en power napp på dagen endast. Vilket han borde nog sovit kanske LITE mera än 15 minuter! Så det är nog säkert skönt för honom också att äntligen få sova lite.

Gubben sov riktigt bra i natt. Somnade igår vid 23 tiden och vi steg upp sedan lite före 5.

Han orkade knappt äta någonting och somnade snabbt om igen. Sedan då han skulle läggas i säng så vaknade han såklart till! Fick gå omkring med honom i lägenheten för att han skulle somna om och sedan fick han komma med mig i våran säng och sova.

Men han sover väldigt duktigt i egen säng. De första 3 veckorna var det lite svårt att sova själv. Så han fick sova bredvid mig och sakta men säkert började vi avvänja honom från det! Efter han sov bredvid mej en vecka hemma så gick vi över till att han sov i bilstolen eller i bärkassen som hör till vagnen. Han sover absolut bäst i famnen. Men han kan ju inte sova hela tiden i famnen heller säger mamma! :)

Skall börja avvänja honom från natt matandet. Skall börja minska på det om nätterna. Det är nu flera kvällar som han inte ätit före han somnar så det är en orsak varför han vaknar på morgonsidan och vill ha lite mat. Men det är ändå inte mycket han orkar äta då heller! En vanlig måltid för honom är ca 140ml, under morgon natten äter han knappt 80ml.

Skall se hur vi får det att fungera. Duktig är han också då han inte mera behöver få sin blöja bytt på natten. Utan det är först på morgonen han vill ha den bytt.

Och NEJ han sover inte i skiten blöja! Utan han gör inte så himla mycket bestyr under natten! Vilket har förvånat mig! På bb var han inte heller och gjorde någonting speciellt. En natt då han var i kansliet med barnmorskorna så behövde han få blöjan bytt. Men annars väldigt duktig med det också.

På tal om trollet så börjar han så småningom vakna! Skall gå och ta in honom. Vagnen får vara ute än så länge. Tar in den nog till natten misstänker jag. Men pappa för sköta om det! Ids inte börja strida med den och gå runt hela huset för att få in den nu.

Tack och hej från oss

And on and on it goes

That's the way the cookie crumbles!

Vi är ännu flunssiga här. Var meningen att William skulle fara till mormor idag, men de har magsjukan så vi ides inte riskera att William skall få någonting sådant med på köpet.

Så vi skjuter upp det till Torsdagen. Så får jag vila upp mig lite. Jobbigt att försöka bli frisk och sköta om pojken som är sjuk tillika! Borde städas och sådant här hemma också. Vilket jag skall försöka göra idag när M och William går ut och gör lite snöarbeten. Tänkte att han får sova en liten stund ute i vagnen. Han har haft så svårt att vila om dagarna och kvällarna. Vilket börjar ta på lite vid det här laget. Orkar verkligen inte bry oss om all snö som kommer ner. Virrar in gubben i varma sköna filtar och en stor varm filt över vagnen under regnskyddet så håller det nog.

Läste här om dagen massa frågor om barn och hur och när man kan ha dem ute. Verkar vara en hel vetenskap om detta! Har bara fått ge som svar på tal "använd sunt förnuft"

Vad är det där egentligen att fundera över. När det känns obehagligt kallt för en själv att vara ute skall nog inte barnet heller vara det. Sedan skall man ju tänka på att barnen har det mycke varmare inne i sin varma vagn än vad vi har det ute i kylan!

Skall göra honom i ordning så småning om för att gå ut och vila en stund. Skulle villa att han är vaken en lite längre stund nu på kvällen. Så att han sover lite längre i natt och vi kan stiga tidigare upp helt och hållet. Brukar bli så himla sent när han är så himla länge uppe på natten. Eller denna natt som var så vakade han ganska länge... Satt nästan 3 timmar och försökte få honom att sova igen... Vilket jag hoppas att inte händer denna natt... Vi har läkartid kl 10.30 imorgon så vi måste vara ca en timme tidigare på plats så att vi får papper ifyllda och vikten och längd tagen!

Skall börja fixa lite här nu. TAck för oss!

En vecka redan!

William har redan vari en vecka sjuk! Stackars liten! Så jobbigt att se honom sjuk! Kan ju inte göra någonting åt den saken! Värst är det då det går så långt att han bara skriker och darrar i hela kroppen som han har sjukt!

Tråkigt när det skall vara så.

Trots att han är sjuk har han sovit väldigt duktigt inatt! Somnade vid 10 tiden på kvällen, vaknade och gydde lite vid 3-4 tiden, somnade och sov vidare till 6 på morgonen! Trodde jag sovit igenom hans skrikande, men M berättade att han lite gnytt till på natten. Så han har nog sovit duktigt!

Somnade sedan om vid ca 7 tiden och sov ända till 10 på morgonen!

Så vi kan ju verkligen inte klaga på hans sov vanor! Plus att han sov väldigt mycket igår!

Lindrigt irriterad. Skall tydligen inte få göra någonting själv mera. Jobbigt det också. Visst kan ha William med mej. Han stör nog ändå inte så mycket. Men att ha M med sig hela tiden och kolla upp vad man gör. Så får man inte fråga någonting om personer han känner utan att det skall bli ett sånt jävla liv. Typiskt.

Underligt hur jag alltid skall uppoffra allting. Sedan blir det ett jävla halo om jag vill göra någonting jag vill och han inte är intresserad av det.

Varför är det alltid kvinnfolket som skall uppoffra allt? Och varför är det aldrig männen som behöver uppoffra någonting? Just typiskt!

Börjar bli ganska le på allting. Vet inte varför. Borde ju nog inte ta saker och ting så himla allvarligt. Men ibland känns allting som om det är emot en!

Jo jag vet! Jag är mamma, jag har ett helt annat ansvar än innan jag blev gravid. Kan inte göra saker och ting utan att planera det långt i för tid. Men varför är det enbart mamman som det gäller? Varför gäller inte samma regler åt pappan? Så här i allmänhet!?

Varför är det alltid, jag menar ALLTID kvinnorna som skall uppoffra saker och ting. Varför ALDRIG männen? Så är det i alla fall i vår familj. Det är alltid jag som får uppoffra saker så att M kan göra vad han vill. Han har rätten att bestämma sig i sista minut för att han skall ut och supa eller på korg, Jag har min första "supan" resa beställd, sedan september förra året. Så för mej gäller det ju att bestämma och fråga saker och ting LÅNGT innan det gäller för mig. Han kan berätta kvällen innan om sin planer. Vilket jag måste säga att jag tycker att är fel! Fast vi inte gör någonting speciellt. Men vad fan! Vill ha M hemma någon gång och hjälpa till med William. Han är inte svår, men jag är med honom 24/7. Typ... Förrutom då jag är på Zumba eller till butiken eller nåt annat. Som inte tar mera än 2 timmar. Som mest har jag väl varit borta från pojken 3-4 timmar i streck. Men vad är det jämfört med hans 18 timmar?

Jag bara frågar!

Det talas alltid om hur det skall vara jämn ställt mellan kvinnor och män. Men det är det ju verkligen inte! Inte i vårat samhälle! Folk må ta och prata om det bäst fan de vill.

Men när man börjar tänka på saken, riktigt grundligt. Så är det ju verkligen inte! När man börjar tänka på alla förväntningar folk har om kvinnorna och vilka förväntningar folk har om männen. Sedan vilka skyldigheter vi har som kvinnor/mammor. Vilka skyldigheter de har som män/pappor.

Visst, naturen gör ju sitt. Vissa saker har alltid varit som de är. Vissa saker har ändrats en del, vissa saker har ändrats drastiskt!

Skall börja underhålla min son nu så att M kan göra vad han vill. Det är ju inte som om jag skulle ha gjort NÅGONTING alls under dagen...

Det som MEST irriterar mig är det "jag är på jobb och försörjer familjen, du gör ju ingenting under dagarna än är med pojken"

News flash!

Jag BYTER gärna DIREKT! jag skulle nog hellre vara på jobb än vara hemma och "jobba" med allting här" För det är nog inte ett lätt jobb att vara hemma och mamma om någon kar ens vågar tro det!!!

Det bara fortsätter

Flunssan fortsätter. Nyser och hostar, snorar lite med på köpet och halsen känns som om det skulle finnas en gråsparv som fastnat.

William är också flunssig. Jobbigt. Men han hostar inte lika mycket mera. Tur är så har han inte fått feber av detta. Fått ge panadol åt honom under dagen och till natten att han skall kunna sova. Jobbigt att se sitt barn sjukt. Speciellt då man inte kan göra någonting åt det.

M och William åkte ner till farmor och farfars för att bada lite bastu. Så jag blev hemma. Skall laga ihop våffel smeten och koka nappflaskorna. Har också några leksaker som måste kokas innan gubben kan börja använda dem. Blir nog inte på en tid ännu. Men gör det nu så att det är bara att köra igång med dem sedan.

Har möblerat om i sovrummet vårat. Blev riktigt nöjd med det! Mycket rymligare och mysigare!

M har fått medicin skåpet upp på väggen och nyckelskåpet också! Duktig! Har varit ett projekt som varit på gångs ganska länge. Idag fick jag honom äntligen att sätta upp det!

Sku borde städa lite här hemma ännu. Att man skulle få det under kontroll! Städade och skrubbade WC:n idag också. Så det bara blänker. Städade upp ett av skåpen idag också! Väldigt aktiv trots att jag är sjuk. Hade våra dynor och täcken ut och vädras idag med. Så har vi det undan för denna gång. Måste ta ut mattorna också. Men det får bli till ett senare skede.

Huvudet känns väldigt tungt för tillfället. Ungefär som om man skulle blivit slagen med ett slagträd och överkörd av ett tåg. Typ...

Vi har med M fördrivit tiden med att kolla in roliga bilder. Visserligen en finsk sida... Skit kul bilder!

Kolla in här!

Skall börja aktivera mig och göra klart det sista medan mina två hjärtan är nere hos svärmor och svärfar. Nog blir det bra det här bara det blir klart!

Årets första flunssa/ livets första flunssa

Både jag och william har fått flunssan. Suck. Jätte tråkigt när han är så kraklig och bara hostar och snorar.

Min flunssa har nog slagit mildare till. Snyter fina snorklumpar och harklar upp likadana. Jobbigt.

Inte min flunssa nog, men williams. Han har det så tungt med hela allt ihopa. Han bara hostar, kan inte sova för att han hostar så. Så har han något sjukt! Fått ge panadol åt honom för att han ska kunna sova... Så sådant har vi det!

Åkte ner till farmor och farfar idag på dagen. Blev bjudna på mat där och gubben sov hela tiden. Vaknade först då jag åkte därifrån! Vilket är skönt! M for och tvätta bilen invändigt och william blev i farmors famnen. Kom hem och plockade undan lite, satt upp ny kappa i farstun och bakat en blåbärs paj. Packade också in Caspers ett års presenter! Jätte skoj kommer det kalaset att bli!

Lill killen är nog den absolut finaste! Trots att han hostar och harklar sig, så är han nog en liten sol stråle! Idag har vi haft jätte kul! Han har legat på soffan och skrattat! Har diskuterat med honom om hur han är den finaste bebisen i världen. Och han har bara skrattat av förtjusning tillbaka! Helt underbar liten gosse jag har!

Allting löper sakta men säkert framåt hos vår lilla familj. Har haft lite strid med M om allting och ingenting. Han är alltid lika nyfiken över vad jag skriver i bloggen. Vad jag skriver för mail till andra personer. Så jag tänkte att jag börjar fråga ut honom. Gick igenom hans vänner på facebook och frågade vem de är, hur han känner dem och hur de har träffats. Alltså ingenting stort egentligen. Helt enbart för att jag är nyfiken. Han pratar mycket om folk och tar det förgivet att jag känner dem. Så varför inte? Plus att han verkar villa hålla mig ifrån sitt "privat" liv.

Jag är alltid öppen med honom. Berättar allting åt honom. Har det varit någonting speciellt så säger jag till. Visst, måste erkänna. På senaste tiden har jag inte sagt någonting för att han ofta blir arg och sur och missförstår mig. Läser mellan raderna på helt fel sätt. Så vårt senaste gräl var det att vi satt vid datorn. Jag frågade då om hans vänner på vänner-listan. Vissa undvek han totalt att berätta vem var. Oftast då kvinnfolket. Sedan lade jag märke till att hälften av de jag frågade blev svaret "mili kaverin". Vilket jag visste att var bull-shit. Eftersom en av människorna jag frågade om var mammas sambo. Vilket han var i militären MÅNGA år innan M. Så klart jag blev arg när han börjar totalt ignorera mig och bara jävlas! Så jag sa till åt honom! Att jag tycker att det är fel av honom att undvika saker och ting! Han blev fly förbannad och stack! VAD I HELVETE?!?!?!?!!!!

Pojken blev ju till sig av utrottet så jag hade fullt upp att tysta ner honom. Skrev nog meddelande och ursäktade mig för att jag är nyfiken och intresserad av hans liv, vad han gjort och varit med om tiden före vi träffades, tiden vi inte pratade. Tydligen var det en sak som jag måste be om ursäkt för. För han har inte gjort det. Känner mig bara så skit. Dålig och obetydlig.

Jag menar vad fan. Varför måste han slinka sig bakom ryggen på mig hela tiden? Jag litar på honom. Jag gör det verkligen. Men kan någon på riktigt klandra mig för att bli lite paranoid gällande massor med saker som pågår? En massa samtal han får och avvisar, meddelanden som han blir väldigt hysch hysch om. Gömmer sig medan han svarar på dem. Samma sak på facebook. Om någon börjar skriva åt honom. Vi har datorn på vardagsrums bordet. Så jag brukar, såklart se vad han gör, om det är någonting speciellt eller om jag har en möjlighet att få kolla saker och ting. Speciellt om det är någon brud så stänger han ner det DIREKT så jag inte i misstag skall se det. Samma sak är det på MSN. Ja förutom då om det är hans mamma eller syster. Typ.

Ibland verkar det bara lite mystiskt. Sedan exploderar man när jag frågar om det... Ursäkta mig då. Tror inte jag är det ända som tycker att det verkar lite underligt!

Sedan alla kvällar han försvinner hemifrån, lämar mig med pojken ensam, går ut och tar någon bärs med sina kompisar. Far ut på krog, lämnar att komma hem under natten. OK jag VET vart han är, jag vet att han inte har någon annan brud med sig. Men ändå. Tror inte det är många som skulle tolerera det. Börjar bara bli så tungt att leva på det här viset. Har varit såhär ända sedan vi började umgås igen, eller ska vi säga har varit så ända sedan vi blev "ihop" igen. Massor med saker får man höra via andra i efter hand, ibland försäger han sig själv. Mycket lägger man också märke till i vissa fall om någon säger någonting han inte vill att jag skall få höra! Det är skit jobbigt för mig! Speciellt det här gångna året! När jag varit gravid och känslomässigt ostabil. Hormoner som är i total obalans och spökar in. Många gånger har jag bara brutit ihop och gråtit mig till sömns eller varit totalt förkrossad. INTE många gånger han skulle ha brytt sig om att fråga hur det är, be om ursäkt för allting. Varför kan han bara inte vara öppen och ärlig mot mig?

Ibland känns det som om man är den ensammaste person i världen. Vilken tur att man har sina vänner att vända sig till. Tur att man har ställen man kan åka till för att slippa vara hemma. Ibland skulle jag bara villa lämna allting. Jag vet att jag inte kan det. Jag älskar honom mer än någonting annat. Vi har en helt underbar son tillsammans. Finns så mycket som binder oss ihop. Finns så många orsaker som spelar in. Plus att jag verkligen inte VILL det. Men ibland känns det bara som om det skulle vara enklare om jag skulle ta pojken med mig och fara. Låta M leva sitt eget liv. Känns som om jag förstört det. Ibland verkar det som om alla avundsjuka slynor verkligen skulle ha rätt i sina spekulationer. Att varken han eller jag är redo för det här. Att han skulle ha det bättre om jag och william skulle försvinna. Jo jag vet! Det är skit stil av mig att ens tänka på det viset! Pojken är bara 2 månader gammal. Men vad kan jag göra? Får aldrig några svar av M. Kan aldrig prata ut med honom om saker och ting. Kan inte ens minnas när han skulle ha berättat för mig vad jag betyder för honom. Försöker åtminstone en gång i dagen berätta åt honom hur jag känner, att jag älskar honom. Oftast får jag inte ens ett svar tillbaka... Känner sig ganska obetydlig. Verkligen.

Skall plocka undan lite innan de två kommer hem. Så att jag nu får göra det ifred utan en liten gosse som vill vara i famnen!

Glad liten kille

Trots ut slag som kliar och är obehagliga, magen som jäklas med honom, är han en glad liten kille idag! Idag blev han 2 månader gammal! Mammas pojke bara växer och växer!

Snuva har han fått och lite hosta har börjat. Men ändå är han glad och nöjd :)

Skönt att det för en gångs skull är på det viset!

Idag skall gubben första gången till sjukhus. Visst vi var på bb och en sväng till jour poli när allting var som värst med ut slagen. Men idag skall vi äntligen kolla VAD som är fel. Till en läkare som möjligtvis vet någonting!

Tappat lite förtroende för carema. Inte för någonting annat, men allting ändrar direkt som man frågar någonting. EN vecka är det på ett vis, följande så är det motsatsen!

Vad skall man tro sedan?

Som det sades åt oss när vi var båda två till rådgivningen: Direkt som pojken får snuva och hosta skall vi komma dit så att de kan göra nåt åt det.

Direkt pojken började hosta och snora, ringde jag och svaret var direkt: Det är helt normalt då du ammar.

Ok....??

När jag ringde om utslagen och det var det först hormon nippor... Jo jag vet vad hormon nippor är! STOP TELLING ME STUFF I ALREADY KNOW!

Sedan var det infekterade hormon nippor. SEDAN så blev det till att JAG är paranoid och de tinte är ngt fel på pojken. Då fick vi åka till polin när han hade det riktigt obehagligt och sjukt. DÄR säger läkaren: mjölk allergi, gå hem... And then what?

Sedan vid följande rådgivnings besök så berättade jag om att vi varit till polin. DÄR igen blev hälsovårdaren till sig först, sedan blev hon skeptisk. Sedan började hon fundera VARFÖR jag åkt till polin...

När jag väl förklarat och hon väl läst om och om igen texten läkaren skrev, så sade hon : Jag gissade nog att det var det där!

Ok...?? Varför gjorde du ingenting direkt?

Nu med många om och men, fick vi remissen skriven. Fick ringa i förrgår och fråga hur länge det tar innan vi får komma. Ville bara veta så att man kan lugna ner sig över saken! Fick tiden och nu... Nu känns det redan betydligt mycket bättre då man fått svar!

Jäävla carema säger jag bara. Tror dom verkligen att de är så otroligt bra att de vet bättre än mamman till barnet? Som dessutom är utbildad inom sjukvård?

Måste nog säga det jag alltid tidigare sagt, när närmaste anhöriga är vårdare, har man nog det värsta tänkbara anhöriga. Så var mommo, marko och alla. HAr alltid skrattat åt det. Men nu instämemr jag. AV en god orsak också! Tror inte man skulle ha vågat strida på samma sätt med sjukhus och dylikt!

Men nu skall gubben tvättas och kläs på. Sedan skall vi börja höra med pappa hur långt han har kommit med jobbet. Att vi vet att han verkligen kommer hem! Så att vi hinner i tider till sjukhuset!

tack för mej!

Ibland lönar det sig helt enkelt!

Ibland är det nog verkligen lönsamt att vara en envis amper liten kärring! Fick äntligen min vilja igenom. William fick sin remiss till sjukhuset skrivet, hade inte kommit någon kallelse hem ännu så jag ringde till barnpoli och hörde mig för. Pratade med skötaren väl och länge. Läkare nummer 1 på rådgivningen hade viss inte tagit mej på allvar... Så det hade dröjt ytterligare med att läkaren kollade remissen. Berättade hur allting började, vad vi gjort, hur vi blivit behandlade, hur symptom har kommit tillbaka och dubbelt värre ännu till. Så läkaren där ansåg att vi inom en vecka måste få visa upp honom! *knä böjer mej framför honom*

Så vi fick tid till nästa veckas tisdag. Hon ringde typ upp direkt igen när vi lagt på. För att ändra tiden... Hade nästan lust att skrika åt henne då redan men hon flyttade den närmare! Tills i morgon!

ÄNTLIGEN! Har ju inte alls liksom väntat på det här!

Har varit till mammas en sväng och hälsat på. Åkte sedan och handlade lite... Åter igen idag ett implus köp!

Kom hem första svängen med ett baby album, som är som en låda, där man kan samla kort mm. våtservetter sköljmedel och en massa annat krims krams!

Andra svängen jag var iväg kom jag hem med ett nät som man lägger på vagnen som man kan förvara stuff i. Låsbart medicin skåp, strumpor Xflere åt M. Strumpor xflere åt mej. PLUS en massa annat som borddukar, ljus och sådant.... Duktig jag :)

Ska dricka en kopp kaffe och äta några sandkex som blev över sedan dopet.

Tack och hej :)

Allting undan

Så lång tid med planering, funderingar och stress. Är över på ett swisch!

Dopet och allting undan. Gubben var jätte duktig. Sov hela tiden i kyrkan först vid kaffe tillfälle vaknade han till när han var hungrig och blöjan var våt. Duktig kar!

Och gubben har fått vara med om sin första alla hjärtansdag! Stort! :D

Nu ligger han äntligen och sover sött. Vilket är skönt så att man får dricka sitt kaffe ifred!

Nu har de hemska utslagen kommit tillbaka! Men denna gång har de spritt sig längre! Nu har han ordagrant över hela kroppen! USCH! Vi vill ju inte ha nåt sådant!

Började igen när jag började amma mera. SUCK! Skall tydligen inte amma mitt barn som är två månader gammalt. Känns så jobbigt då han blir sjuk av det!

Känner sig ganska dålig nog när det är på det här viset. Hade ett minor break down igår... Började bara blir så tungt när man fått höra en massa skit som talas, bryr mej fan i om det är om mej eller om Mats, men när det börjar bli om min pojke! En oskyldig liten pojke som inte gjort något illa! Sedan blev det en massa skit ännu till som började pratas om preventiv medel och sådant hur jag borde ätit eller använt så sku vi inte ha pojken. Tack för det! Egna barnbarn! Hur kan man ens börja tänka den tanken? Borde man inte vara glad och stolt över sitt första barnbarn?

Jo jag vet att de är det. Man ser det på långt håll. Till och med en blind höna kan se det. Ohc jo kommentarerna var mera på skämt för att jävlas med en. Men vad fan! Börjar bli ganska le på det! Bryr mej inte om att jag inte kan leva på samma sätt. Jag är glad över att ha min son att se efter, jag får vara med honom. Tillbringa all tid med han istället för krog och sådant! Har bra ursäkt för att inte leva det livet mera!

Skall försöka med att tränga bort alla skäll ord och elaka tankar man fått höra.

Älskar min son. Älskar min sambo. Bryr mig inte om vad folk tänker om oss. Men fan i mej ta inte och blanda in ett oskyldigt barn! Det är verkligen fel!

Mamma ringde just. Har varit och inhandlat ett mega pack med blöjor åt oss! Jeeee! Har nämligen inte så mycket blöjor! :) Vi använder dem ganska flitigt här ;)

Skall se ifall min lilla prins är vaken redan! Sedan lite kvalitetstid med honom :) <3

William Jan-Håkan!

Då var den dagen här

Då har vi dopdagen här. Skall riktigt nu i dessa minuter börja laga mej färdig för att föra gubben ner till farmor på hoito. Sedan skall vi till prästgården och börja ställa igång!

Uppdaterar nog hur allting går och vad namnet blir sedan officiellt :)

Förberedelser inför dagen D

Nu är vi då igång med de sista förberedelserna. Bakar som en liten tok gluten-fritt här hemma. Gubben sover sött ute i vagnen sin och mamma får koncentrera sig ifred :)

Blåbärsmuffins står i turen nu, 24st klara. Blir nog över 60st som vi kommer att ha. Sedan tänkte jag laga morotskaka, men inte som kaka, utan som bakelser. Ostkrämen kommer att bli lila och på tänkte jag laga små ljusblå hjärtan. Så det blir lite festligt!

Börjar få lite feber nu inför allting! Har sådan press på att allting ska bli klart! Dubbel kollar allt att vi har det under kontroll! SUCK! Blir inte nu heller en lugn helg som jag skulle behöva! Har inte kunnat ta det lugnt med familjen på länge nu! Förra helgen var ju pappa borta hela lördagen. Så då var det bara att ta hand om gossen själv. Jobbigt nog tillika när man skulle verkligen behöva få det lite lugnt och lite hjälp med pojken. Visst han sover ju jätte duktigt och sådant. Men redan om man skulle slippa en av de två gånger vi stiger upp under natten och morgonen skulle göra susen!

Älskar min lilla pojke. Älskar min underbara gubbe trots att han ännu har lite svårt med det här med att vi har ett litet barn. Allting löser sig. Allting ändras konstant! Pojken börjar bli stor nu redan. Han är inte lika fast vid mamma nå mer heller då han äter special ersättning. Så det så. Jobbigt nog tillika med att inte amma. Visst gör jag det några gånger. Men det märks så bra på honom när jag gör det. Blossar upp jätte mycket då!

Nu är muffinsarna undan, enbart morotskaks bakelserna kvar! Måste vänta att få morötter och röd karamell färg! Så är vi så gott som klara.

Ringde min älskade sambo för en stund sedan. Hörde hur långt han var klar med jobbet. Han hade nog slutat. Men bestämde sig för att bli kvar i Ekenäs och tala skit med sina arbetskamrater... Det är JUST det här jag inte gillar med honom. Han säger att han ska göra nåt smått, som inte tar någon tid egentligen. Så lägger man märke till FLERA timmar senare att han ÄNNU inte kommit hem... Då har han varit på kaffe, blivit med någon och snacka skit osv.

Jobbigt, då jag måste planera ALLTING efter honom och lill killen! Allting borde kretsa kring den lilla. Men så är det inte i vårt fall. Vilket gör allting mera tids-krävande och sådant!

Är det så att jag åker iväg på nå ärenden och bestämmer mig för att gå i någon butik tillika ajg är i stan och utan vagn, så är helvetet löst då jag kommer hem. Vilket jag tycker att är fel. VArför skall han få ha fria händer och inte jag? En väldigt bra fråga om jag får säga!

Jag vet att jag är mamma. Ett helt nytt ansvar och allt! Men han är pappa. Han har också ett helt nytt ansvar. Han borde också ta sig i kragen och ändra sig.

Nu skal ljag sluta upp med att dra upp alla känslor igen. Skall göra det sista och sedan åka iväg med lill killen!

tack för oss!

Sista förberedningarna?

Vad skall man göra nu till sist? Med förberedningarna inför dopet!

Prästen har inte ringt. Vilket han lovade att göra för flera veckor sedan! Så nu återstår det bara att vänta på att han möjligtvis ringer oss.

Började fundera över de sista förberedelserna. Skall åka iväg och köpa det sista vi behöver. Som kaffe-grädde och socker, det vi kommer att behöva till att laga de sista bakelserna till dopet. Som sagt, måste inhandla det sista vi kommer att behöva.

Måste fundera vad allt vi kommer att behöva också. Inte bara till dopet. Men annars också. Skulle inte orka åka flera gånger till butiken. Vill få allting undan på en gång! Har lillkillen med mej idag så därför försöker vi få allting på en sväng! Blir så jobbigt att åka flera resor och gubben ska ändå sova en stund, så det passar bra att vara igång så att han somnar. Har en lite envis gubbe med mej. Strider emot sömnen alltid när det skulle vara sov dags! Igår stred vi i nästan 2 timmar innan han väl äntligen somnade! Börjar nog vara tungt. Men det är en övergående fas! Hoppas vi :)

Gubben har annars sovit duktigt i natt! Somnade vid 10 tiden och vaknade ca 5 tiden för mat, sedan sov vi till 8 igen. Duktig kar jag har ;)

Vi var igår till avdelningen jag arbetade på under graviditeten och hälsade på. Gubben charmade nog personalen allt vad han kunde. Var så roligt att se gamla patienter, många av dem mindes mig. Speciellt gulligt med en. Mindes mitt namn, visste att det var mitt barn ena skötaren hade i famnen. Visste att vi har känt varandra i några år och sådant! Måste säga att det var nog jätte kul att han mindes en! Annars en person som är väldigt egocentrisk och väldigt sjuk. Så det var riktigt roligt för sköterskorna också att se honom så närvarande och intresserad.

Skall mata gossen och sedan gå och värma upp bilen. Lite för kallt att gå med gossen. Vilket nog är väldigt synd! Har varit så fint väder och inte så många minus grader flera veckor och nu börjar det bli sämre igen! Måste köpa en vändags present åt älsklingen min också! Ska se ifall de har kvar ännu den där saken ;) Kan berätta efter söndagen, IFALL nu han råkar läsa!

Men nu är det dags att göra nåt vettigt!

Tack för denna gång!

Så sött så!

Nu har vi stigit upp för dagen. Gubben ligger och har konversationer på soffan och skrattar! Så gulligt! Helt otroligt! Tänka sig att jag och sambon har verkligen gjort denna lilla kille! Var ensam med gossen hela kvällen igår. Mats åkte iväg på nåt' slags möte och sedan var det bowling som gällde! Sedan efter det skulle han väl bjuda på cognac åt sina vänner för lilla killens ära! Vet inte vad de egentligen gjorde igår allt, men det vet jag att han ännu inte är hemkommen. SUCK! Sade nog åt honom för ett år sedan då han var en hel helg borta utan att höra av sig att det inte lönar sig. För att högst troligtvis packar jag mina saker och far om det skulle hända. Nå, har ju varit så här, en natts keikkor efter det. Och nu då åter igen. TROTS att vi har våran gosse. Så. Får nu fundera vad man skall hitta på. Ingenting annat, men vi har ett barn ihop. För helvete RING och MEDDELA hur du tänker göra! Klarar mig nog fint fint med gubben här. Gjorde det riktigt bra i natt, trotts att han varit upp några extra gånger under natten. Men sådant är livet. Skulle ändå gjort det om han skulle varit hemma. Nå. Anyways! Åkte till mamma igår med gubben. Vad ska vi nu sitta ensamma hemma hela tiden? Hjälpte henne att få ut hunden, underhöll Casper, printade MASSVIS med foton och lagade, fixade och printade ut "programblad" till dopet. Känner mej väldigt stolt! Blev snyggt också! Så någonting kreativt har jag fått gjort! Nu är den krapulantiska pappan då äntligen hemma. I inte kanske det bästa skicket. Voi kyynel säger jag bara! Mitt hjärta blöder! HAH! Pojken sku kunna börja skrika hysteriskt nu! Lite sadistisk av mej nu. Men för all del. Anser nog att jag har orsak till det! Sku han nu ändå kommit hem efter krogen och inte gått till brankkis istället så sku jag kunna se mellan fingrarna denna gång. Men känner mig inte så värst empatisk idag. För att vara riktigt ärlig! Lill killen somnade under bilresan till stan när vi sökte pappa. Så han får sova en liten stund till. Så orkar han vara vaken igen en stund! Ändå om en timme är det dags för hans tupplur. Så han får gärna ta den lite tidigare. Han sov jätte länge igår på dagen! Somnade vid 13-tiden, vaknade lite till när vi packade in honom 15-tiden för att åka iväg och steg sedan slutligen upp vid 16-17 tiden. Sedan var han riktigt odräglig senare på kvällen vid ca 21-tiden! När man är så otroligt sömnig och inte har förstånd att somna! Under natten har han varit väldigt duktig. På morgon sidan hade han lite svårt att somna, visste inte riktigt vad han ville. Gick till sängen med honom och höll hårt om honom att han fick burra ner ansiktet mot bröstet så somnade han på en gång! Så man vet ju i alla fall hur man skall få honom att somna. Samma var det nämligen igår på dagen. Fick lägga mig bredvid honom så att han fick vara riktigt nära så somnade han på direkten! Duktig kar jag har fått! Mammas lilla ögonsten! Skall äta lite morgonmål nu, plocka upp honom ur bilstolen att han inte får allt för varmt! Dricka mitt morgon kaffe och kolla facebook lite!

Sedan borde jag väl ta fram dop-planeringen en sävng. Kolla att vi börjar ha allting under kontroll! Borde inte ha så mycket mera! Måste bara ringa pastorskansliet på måndag och fråga OM vi alls har någon präst! De lovade nämligen att ha skulle ringa för några veckor sedan, men han har inte hört nåt' av sig! Så det börjar bli lite nervöst med honom. Visserligen är det inte den person som är den allra vassaste. Men det får nu duga. Försökte få tag i föredetta militärpastorn, som har döpt mej och mina 2 andra bröder. Sku vara väldigt roligt om han skulle ställt upp. Men vet inte vart han finns mera. Det är också så himla många år sedan han gick i pension. Man får ta det som det kommer! Nu skall jag vara lite aktiv igen! Tack för denna gång! Uppdaterar mera om hur det går för oss sedan! puss och kram

Så ja!

Nu har jag ÄNTLIGEN håret klippt! Börjar känna mig som en ny människa! Helt über nöjd med håret! Kortare, i "våningar" och fluffigt! Så otroligt fint! Visst, vill ju ha längre hår, men graviditeten har gjort det så himla risigt! Okontrollerat och underligt! MEN jag kan tacka graviditeten för det att håret har blivit TJOCKT! Helt underbart!
Börjar så småningom bli människa! Skall se när det blir av att beställa tiden för ansiktsbehandligen och det som jag fick till julklapp av min underbara sambo!
Blir ingen träning idag, tiden vill inte räcka till. Barnvakt är också någonting som är lite brist vara för tillfället. Så vi tar det i söndag istället! Lite Zumba :P

Känns nog bra när man börjar vara aktivare, visst sonen är liten ännu, 7 veckor gammal. Men har ändå alltid varit en aktiv människa, blir tokig om jag skall sitta hemma hela tiden. Vill dessutom slippa allt detta bebis fläsk som jag har. Jobbigt då inga byxor passar vid midjan åt en mera. Får ännu gå med mamma byxor!
Måste säga det att jag inte bryr mig så farligt mycket om jag ser bra ut eller inte. Huvudsaken att jag känner mig bra! För tillfället är allting verkligen bra. Skönt det för en gångs skull!

Skall klä av sonen nu. Se ifall han sku fortsätta sova en liten stund till. Har varit lite besvärlig idag, väldigt sömnig, men inte velat sova! Har det nog jobbigt med två envisa gubbar i huset!

Fick idag dessutom nytt recept på mordesmjölks ersättning! Så vi klarar oss en tid framöver! Måste strida med läkaren åter igen idag för att få gubbens underliga utslag kollade. Så vi fick äntligen remiss till sjukhuset så vi slipper och kolla upp allting. Börjar nog lösa sig allt detta nu!