Kan ju heller inte styra och ställa en annan persons liv. Men om personen är den man går och lägger sig bredvid? Har man någonting att säga till om då? Eller skall personen få leva sitt liv precis som den vill? Så dagens fråga är, skall jag öppna mig, säga vad jag tycker och tänker, hur jag känner? Eller skall jag bita ihop ytterligare?
Det är absolut ingen skillnad vad jag än gör, säger, tänker, så har det absolut ingen betydelse. Det är lika med noll att jag över huvudtaget försöker få någon ändring, för det kommer ändå inte att hända någonting. Är det sedan värt att låta det vara? Eller är det värt att försöka få allting utrett och försöka få sin röst hörd?
Ibland känns det bara som om det ända som man skulle villa göra är att slå sönder allting och total förstöra allt som kommer i ens väg. Är det sedan värt det att gå med sådana känslor och aggressioner?
Försöker man i andra sidan reda upp allting och få allting på sin plats så blir det troligen total kaos och helvetet bryter ut. Jobbigt att inte veta hur man skall göra.
Kommer väl att bita ihop tills det dyker upp nåt' nytt igen. Ska försöka att inte allt brakar löst på samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar