Barnfri helg och resor

Hade en barnfri helg. Eller lördagen åkte William till farmor och farfar och sov över natten och vi åkte in till Helsingfors på stand-up! Åååh! Det var nog otroligt ljuvligt! Saknade min lilla prins och ville nog hem till honom största delen av tiden! För det mesta talade vi om William och sådant! Vi hade nog båda lite ledsamt efter honom under kvällen. Men ack vad skönt! Kom med sista tåget hem. Var i Karis vid 12 tiden på natten. Vi båda sov under tåg resan, men vaknade nog tills vi var framme! Bestämde oss sedan att om det är kö till After 8, så åker vi raka vägen hem. Är det inte så går vi in en sväng och se.

För min del var det första gången på ett år som jag var ut och drack. Så där btw!

Åkte hem från krogen redan vid 1. Satt hemma och drack en cider och lagade lite natt mat åt oss så gick vi och sova. Konstaterade med M att vi börjar nog vara patetiska, som inte orkar längre! Redan för ett år sedan skulle vi varit tills stängning och svin fulla :) Men det var nog skönt att ta det lugnt. Konstaterade också att jag verkligen inte saknat krog livet. Mycket skönare med en lugn hemma kväll.

I Helsingfors var vi till Colorado och äta. Drack gott och hade skoj. Sedan gick vi den korta biten till Lilla teatern. Måste nog säga att det var verkligen kul att vara på tumanhand med M!

Steg upp relativt tidigt på söndagen sedan. Vi hörde efter om det var okej att William var kvar en stund hos farmor och farfar innan vi sökte honom. Jag gick ut och planterade mina blomlökar och sedan var det dags att städa och fixa här hemma. Vi var väldigt aktiva så här dagen efter båda två! Underligt, då man inte har varit ut på över ett år och sedan far, dricker och har skoj, mår man inte illa dagen efter! Väldigt skönt!

Så nu har vi huset städat och snyggt!

Imorgon bär det av till Vasa. Skall hälsa på vänner och bekanta. Skall åka via skolan och hälsa på Christian! Visa upp lilla gubben min! Skall bli så kul!

Har just packat väskan med mina och Williams kläder, nu återstår det enbart att M lägger in sina saker så är vi klara. Lite mera att fixa och laga nu när vi har William. Tidigare var det hux flux lite kläder med sig och så var det där!

Nu sover gubben sött ute i vagnen. Han har sovit väldigt bra nu igen flera nätter. Vilket nog är skönt! Natten som var sov han 7½ timme! Skönt!

Why me?

Doktorn ringde mej upp äntligen...

Para-Tabs 1gr och burana 400mg x3... För min obotliga huvudvärk! Voi kerpele ändå!

Man far ju inte till hälsovårdscentralen frivilligt nu mera. De senaste gånger jag varit så har det varit riktigt i sista stund som jag svalt min stolthet och gått... Alltid samma läkare... Som jag gillar så otroligt... NOT!

Min ischias var grym när jag väntade William. Sista tiden klarade jag inte av någonting annat än stå. Allting tog sjukt. Denna läkare ansåg att jag var 100% kapabel till att arbeta... Vilket jag inte var.. Även en blind höna kunde se det. Hennes svar till mig var : graviditet är ingen sjukdom.

Tackar tackar säger man bara!

Senast jag hamnade ut för henne var när jag varit flunssig några veckor, klarade inte va att bära och lyfta pojken som det tog ont i bröstet. All ansträngning var grym att stå ut med. Fick knappt luft som det var vanligt för mig då. Lite hostbedicin bara... Tackar tackar...

Nu har jag haft obotlig huvudvärk i flera dagar... Tagit Para-Tabs 1 gr 2x3/dygn... Vilket inte är kanske att rekomendera... Ingenting har hjälpt ännu...

Vid alla tillfällen ahr jag sökt vidare hjälp... 1st gången gick jag till medec. Blev bemött som människa och fick sjukledigt, gymnastik övningar och sådant att jag skulle klara av vardagen. Var nöjd över det då jag visste att jag inte kan äta starka mediciner när jag väntar.

2a gången gick jag ut ur hennes rum, gick till receptionen, bad om att få träffa en annan läkare omedelbart, då fick jag diagnosen bronkitis... Röntgen måste jag också på och då hade det börja gå ner i lungorna... KIVA!!!

Nu väntar vi några dagar så får vi höra av oss igen... Blir förbannad om det inte blir någon ändring i det hela! Servicen på hälsovården har sjunkit något sedan det blev stora staden raseborg! FAN

upp och hoppa!

tidididiii!

Händige Manny :) Har sett allt för mycket på playhouse disney tror jag!

William har haft en svår natt igen! Vaknade vid 4, har inte kunnat sova efter det! Så ja är passligt trött och sliten redan vid det här laget! William igen har full fart på! Det ska pratas och umgås, lekas och precis allt vi hinner med och gärna lite till! Satt just ner william på soffan och luta mot en stor dyna att han blir i halv sittande ställning. Han satt sig själv upp och sitta! Visserligen förstår han inte själv vad som just hände men ändå! Duktigt kar! Han har börjat grabba tag i saker också. Drar filtar och trasor över huvudet, försöker klämma in spytrasor och sina händer i munnen. Allt skoj! Mammas lilla pojke är så duktig! Han kämpar så hårt att hålla sig i sittande/stående ställning! Vilka ben och arm muskler han har för att vara 3 månader gammal!

Han har totalt ändrats som liten människa! Viljan hans har kommit fram, påminner nog starkt om sin far! Får han inte som han vill NU så blir han arg! När han är yrvaken är han arg, hungrig = arg... Vad mera kan jag säga? :)

Det kom ett till Zumba pass där vart jag brukar gå, så jag var igår och skaka loss fläsket lite! Skönt att röra sig!

Efter det var jag och investerade i underkläder... Måste köpa större BH:n åter en gång... Fast jag inte ammar så fortsätter tvillingarna att växa och bli större... Suck... Så vi brände massor med pengar på det. Och igår så var jag faktiskt och lite tog hänsyn till M. Försökte hitta snygga stora bhn.. Men det är tydligen inte meningen om man har D/E kupa att man skall få köpt nåt snyggt åt sig... F*N ändå! Men nåt hittade jag ändå åt mig! Så satsade jag verkligen på att köpa ett natt linne i spets. S¨nu vill jag inte höra klagomål över att jag inte tar honom i hänsyn. HAH!

Skulle borde hitta nya byxor åt mig. Nåt som är lite finare... Skall till Lilla teatern i Helsingfors och se på Magnus Betnér... Kommer bli kul!

Lite barn fri kväll för oss båda på tuman hand! Måste nog erkänna att det är någonting som jag verkligen längtat efter. Även om det skulle bara vara jag och honom ensamma hemma en kväll så skulle det vara guld värt! Men det tar vi i något annat tillfälle!

Vi har ju bra på det viset när William oftast sover bra om nätterna. Trots att han vaknat vid 4 nu två nätter, har han ändå sovit 6 timmar ostört. Så det är ju inga problem. Plus att jag inte ammar honom så det är ju ersättningen som gäller. Det underlättar ju ändå massor!

Skall dricka mitt morgon kaffe ostärt nu när William äntligen somnat. Sedan fantisera vidare om huset ;) Fast det troligen inte blir någonting av det så är det väl aldrig fel att fantisera om det? Måste ju se efter olika alternativ. Inte förhasta sig med någonting. Men ändå.. blev nog kär i det huset. Så mycket potential att fixa och laga!

Nu dricka kaffe innan William vaknar!

Drömmar...

Mina drömmar är nog relativt simpla antar jag... Få leva ihop med M, se hur William växer upp och blir till en stor charmör... Eventuellt skaffa flera barn.. OBS! Det är mycket längre fram i framtiden!

Flytta till nåt större, fixa upp det och laga det snyggt åt oss. Önskar jag kommer att kunna ge allting åt William som jag själv inte haft möjlighet att få!

Vi steg tidigt upp idag... 6 vaknade han första gången och var hungrig, somnade väldigt snabbt om, redan 6.15 var han riktigt slut och färdig. Sedan sov han till 7.15 och då orkade han inte sova mera... Så man börjar bli ganska slut redan vid det här laget! Försökte mata honom ifall det skulel bero på att han var hungrig som han vaknade, men ack nej! Bytte blöjan åt honom men ändå ville han inte somna om! Men han är glad och nöjd än så länge! Ligger på en filt på golvet och diskuterar med allting runt omkring honom.

Måste nog säga att jag saknar tiden när han var riktigt liten! Men nog är det helt underbart när han växer och lär sig saker! Ser verkligen fram emot det!

Sedan kan vi väl gå över till att tala om hus köp. Sitter ännu och drömmer om huset vi var och se på... Har så mycket potential!

Skall nu se hur det blir! Ser nog fram emot att nu göra nåt i alla fall!

Läges rapport

Då har vi varit och kollat in huset. Mycket finare i verklighet!

Helheten fick man på ett annat vis fast man sett bottenritningarna och foton från det. Väldigt snyggt gjort! Det som det måste göras är mera ytligt. Som måla väggar och tapetsera om lite. Mera kosmetiskt att göra. Har varit fukt skador i huset tidigare men det är lagat och fixat. Fanns bilder på vart det har varit fukt skador och när de hade lagat det. Så ska vi få alla de pappren om var exakt det har varit och pappren från firman som har varit och lagat dem, sedan ännu de papper på den firman som i ett senare skede har varit och mätt upp hur det är nu. Inte länge sedan heller som det var upp kollat, visserligen 2009 i december. Så det är ju inte något problem på det viset.

Blev faktiskt kär i huset. Stor gård och mycket potential att fixa och laga upp. Vill man i något senare skede flytta så kan man nog sälja huset på vinst om man lagar till lite och sådant. Funderade också på att eventuellt om en tid bygga till ett garage om vi köper det. Var faktiskt positivt överraskad av huset. Mycket utrymme att bo och leva i.

Så nu är det då uppdaterat om vad vi tyckte om det. Vi var dessutom de ända som var och kollade in huset den dagen. Vilket är positivt om vi vill köpa det att ingen annan är intresserad :)

Vi skall inte stressa med det. Är ändå ett stort steg att köpa hus. Men som sagt. Har pratat om det med M också. Så det blir väl han som köper det, jag hjälper till att laga och fixa upp det. Och blir det så sedan att vi går skilda vägar så flyttar jag ut och han får bli kvar i huset.

Är så rädd själv för att ta stora steg, med tanke på allting man har varit med om tidigare. Men det börjar nog vara dags för att flytta till någonting större så småningom! William blir bara större och så småningom börjar han röra på sig allt mera. Gubben har redan börjat visa intresse på att grabba tag i saker. Duktigt kar jag har! Han älskar att få stå upp. Balanserar så duktigt själv när man håller i händerna på honom. Så är han något pratglad! Väntar bara på att han börjar tala. Kommer att ha skavsår i öronen!

Mammas lilla pojke bara växer och växer!

Får se hur vi gör med allting. Skall börja klä på mig och laga mig klar att fara på kaffe med en vän jag inte sett på länge! Väntar på att M kommer hem från arbetet och tar över William. Så varmt och fint väder ute så William sover ute i vagnen nu. Så otroligt skönt väder! Satt ute en stund medan jag väntade på att han skulle somna och drack mitt morgon kaffe! Så otroligt skönt! Börjar vara mera vår väder! Trotts att det snöade något grymt igår! Hemskt snö väder när jag kom körande från Zumban! Riktigt obehagligt att köra! Innan M kom hem med William igår så skottade jag utanför vårt och terassen. Skönt med lite motion! Men nu måste jag sticka och börja laga mig i ordning för dagen! Flera timmar har gått åt att bada och tvätta William coh umgås med honom. Så nu är det lite Me-time som gäller ;)

Då så

Pappa och son har gått ner till farmor och farfars. Blev efter så att jag kan ta bilen ner och så hinner jag äta lite ifred innan det är dags! Skall gå och se på ett hus idag... Får nu se hur det går med det. Åkte förbi det här om dagen och det var riktigt fint! Stor går och förråds byggnader fanns det också. Huset är inte nåt överdrivet stort men så att man klarar sig, även fast man skulle få två barn till också! Tyckte det var så mysigt när man såg bilder på det inifrån och så hade de lag ut ritningarna till huset så man fick en liten överblick hur allting är placerat. Och det har ju våra två kriterier, bastu och eldstad. Skall bli kul att se hur det ser ut på riktigt så här i verklighet.

Skriver väl mera om det sedan vad vi tycker och anser om det. Lite på dyrare sidan då vi inte skulle villa gå över 200.000. Kostar 225.000... Men vi får väl ner det nåt smått i alla fall om man vill ha det!

Skall börja åka neråt nu, hinner vi väl dricka en kopp kaffe innan vi åker iväg. William får bli hos farmor och farfar under tiden vi är och ser på huset. Hoppas att man blir nå klokare sedan.

Skall ta och packa ihop mig och fara... Eller kanske man skulle klä sig lite anständigare innan vi åker iväg! Att man inte far med sina mjukis byxor och ambulans tröjan på!

Että sellaista

Så kan det gå... Har varit en vecka hundvakt åt M's mor och fars hund. Så vi har bott nere hos dem under den tiden då vi har William. Har varit helt skönt. Vi har haft våra strider och dylikt. Men nu har nog den ultimata varit framme. Det är absolut ingen skillnad vad jag försöker göra, säga eller förklara så är det någonting fel med det. Jag försöker fixa och laga saker och ting. Det ända jag får som feedback är vad jag kan göra för att få det perfekt. Inte ett tack, eller klapp på axeln eller "det där gjorde du bra". Får Enbart höra hur jag skall göra det följande gång.

När jag försöker förklara åt honom också om hans utbrott mot mig då jag försöker öppna mig får jag som svar "kan du nämna en gång som det skulle varit på det viset". Jo jag minns att det har hänt, men fan anamma mitt minne är inte ens en dag långt. Minns knappt någonting mera när vi har William att sköta om. Som om jag registrerar alla strider vi har?!

Skulle borde börja föra dagbok över alla gånger han blivit arg på mig och skrikit åt mig. Så att jag kan dra upp det följande gång vi strider. Givande liv vi har!

Känner mig så otroligt värdelös för både William och M. Så otroligt onödig att det inte är sant!

De fick åka ner ensamma idag. Har varken ork, lust eller iver att åka ner... Försöka se glad ut. Det minsta lilla elaka så skulle jag ändå flippa, storm gråta och sticka. Orkar verkligen inte. ÄR så trött på att leka super mamma och hemma fru. Gör allting, städar, diskar umgås, bakar, lagar mat, handlar... Med andra ord ALLT jag bara kan för att göra honom glad och nöjd. ALDRIG att jag skulle få någonting uppmuntrande tillbaka. Aldrig att jag får ett tack, eller någonting.

Varför är han ens tillsammans med mig? Kan bara komma på ett svar. Vi har barn ihop. Typ det ända. Inte säger han någonsin att han tycker om mig. Bara man någon gång skulle få en kram, eller en puss... Någonting spontant. Men det är för mycket begärt.

När det fortsätter på det här viset är det en massa gammalt som kommer upp igen. Blir så ledsen och sårad på allting som har försegått bakom ryggen på en. Så mycket så mycket. Skulle det vara vilken som helst annan kar som skulle ha gjort det mot en skulle jag lämnat honom omedelbart. Men ack så är denna kärlek. Skulle det inte vara för William skulle jag sticka. Speciellt det som har varit medan jag var gravid. Saker och ting ändras. Vissa saker ändras inte. Det är så sårande. Verkligen.

Hur mycket skall man orka ta emot? När skall det börja ändra sig? Vet verkligen inte om jag är redo att bli mera seriös ännu. Visst nu funderar någon säkert ifall vi inte redan är seriösa när vi har ett barn, visst jo det är vi. Men nu tänker jag mera på långsikt. Som skaffa hus, eventuellt gifta sig och sådant.

Visst det skulle vara helt underbart att skaffa hus tillsammans, ha vårt gemensamma hem. Men är det sedan värt det? Hur är det sedan längre fram i framtiden? Tänk om vi separerar. Allt pappers arbete och pengar som skall redas upp. Har varit med om så mycket, på väg att göra så stora misstag man bara kan göra. Gjort en del misstag. Tappat förtroende för människor överlag. Därför är jag inte säker. Visst jag kan vara med och hjälpa till, har gjort det, kommer alltid att göra det. Men lika bra med tanke på framtiden så anser jag att det är bättre om han tar han om allt detta med bostads köp och försäljningar. Visst blir det de huset vi skall och se på, är jag mera än villig att betala materialet vi behöver för att fixa upp det och laga det till vårt dröm hem. På det viset är det sedan lättare om det är EN som äger fastigheten och inte två om det blir en separation. På det viset kan man också skiljas på ett mycket enklare sätt.

Vill inte tänka på separation. Men emellan så verkar det så mycket enklare att ha det i bakhuvudet. För det är så många gånger som jag har varit beredd på att han sätter foten ner i backen och säger att han inte orkar mera.

Jag vet att jag kan vara jobbig. Men det är fan i mej väldigt tungt för mig också att leva med en person som inte kan säga hur han känner sig och lyssna på mig när jag försöker öppna mig. Sedan begär man ännu till att få vara mera engagerad i ens känslomässiga tankar och dylikt.

Men men... Skall försöka plocka upp här och vara den perfekta hemma frun än en gång. Skall bli intressant och se ifall det blir uppmärksammat det man gör...

Otillräcklig

Är så otillräcklig som man bara kan bli. Försöker och försöker få folk nöjda och belåtna. Försöker göra mitt bästa, försöker vara duktig och göra bra av mig att man på något sätt skulle bli uppmärksammad och på något sätt kanske möjligtvis få ett "oj vad duktig du är" eller nåt... Men det är nog helt i onödan som jag försöker göra någonting.

Är så trött. Är så fruktansvärt trött.

Förutom att jag försöker ta åt mig extra saker och göra folk glada, går man ALLTID efter andras tids scheman och försöker göra sig så osynlig som möjligt att man nu bara inte skulle störa någon.

Börjar smaka trä. Orkar verkligen inte mera.

Inte att man någonsin skulle få ett tack, eller få höra att man är duktig... NÅGONTING! Får inte nåt annat än skit i nacken. Skulle ju alltid kunna göra saker och ting på ett annat sätt, jag borde orka mera... Jag gör ju inte någonting om dagarna än sover med pojken...

Hur mycket är det verkligen meningen att en människa sak orka?

Försöker vara super mamma/ hemma "fru"/duktiga flickan... INTE att man någonsin kan få höra någonting positivt. Städar med pojken hängande på magen, lagar mat, diskar, bakar, byker, bäddar sängen, skottar snö, hämtar posten. You name it. Men får man någonsin höra någonting positivt om det man gör? Ingen tammefan märker att man gjort nåt... Väldigt uppmuntrande och motiverande. Måste för fan visa och berätta att jag gjort nåt, då kanske någon lägger märke till det.

Vet verkligen inte hur jag skall orka gå vidare. Hur man överhuvudtaget skall få motivation till att orka göra någonting. Nu märks det igen att jag inte städat och diskat... Disk högen växer trotts att jag sagt till åt M att diska. Någonting måste väl han också göra! Har verkligen inte hunnit städa, varit ensam med pojken igen. Så det ligger saker överallt. Sakerna han hade med sin på 24h övningen ligger omkring i gången. Han ligger raklång på sängen. Pojken som tur är sover så jag fick en cheesecake bakad... Vilket jag inte förstår varför jag gjort. Ingen annan än jag kommer ändå att äta den. Bra om han ens kommer att smaka på den... Väldigt uppmuntrande...

Nu vaknade pojken... Skall väl fortsätta höra på skrik, tillika som han hänger i bärselan och jag städar och diskar... För det är ju vad vi kvinnor är menade till.

vittu

Orkar verkligen inte. Varför stanna och fortsätta. Skulle man vara ensam skulle man klara sig bättre, eftersom man enbart skulle ha sig själv och pojken att städa upp efter och byka för...

Härliga morgon

Gubben har sovit duktigt inatt igen. Somnade vid 10 tiden och vaknade först 7 på morgonen! Så böt vi lite blöjan och åt lite nam nam maten och gick och lade oss igen. Måste nog säga att jag är väldigt stolt över honom när han sover så duktigt!

Sätter upp bilder på all snö på facebook... Så att andra kan se hur mycket vi egentligen har i Finland som bäst!

Väntar att pappa skall komma hem... Så jag skulle få upp plockat lite saker, framsökt lite och sedan tänkte jag att vi skulle fara och printa ut lite foton på lill killen till våra album och så att vi kan skicka med åt Mia till England!

Satt just med William i famnen och såg på min lilla, glada, underbara, gulliga lilla prins. Tänk att vi har gjort denna lilla filur!

Tycker det är en oändlighet sedan jag var gravid! Så var man i evigheter gravid och gick och väntade på att någonting skulle hända! Så gick det så snabbt över! All väntan och all smärta gick över så snabbt! Kan riktigt ärligt säga att jag inte är säker på ifall jag någonsin vill gå igenom det igen... Att vänta och bära på barnet är inte så farligt, men att klämma ut den lilla krabaten!

William växer allt för snabbt! Han är inte nån liten bebis mera! Mammas lilla pojke växer och blir stor... Känns helt underbart när man tänker på att vi har verkligen gjort denna lilla krabat. Tillika som det är så hemskt när han bara växer och växer. Skulle göra vad som helst för att få gå tillbaka till de första dagarna och få leva om dem. Så underbart ljuvligt!

Men jag har min underbar son. Vad mera kan man begära?

Det ända som fattas är att M skulle lite ändra sig, någon gång säga att han bryr sig, tycker om mig eller NÅGONTING!

Men det är väl sådant man får leva med.

Skall kolla lite runt på lägenheter, hus och sådant. Ifall man skulle hitta någonting fint åt oss.

Älskar mina två gubbar något grymt!

Kommer att bli jobbigt när han är borta från oss på 24 timmars övningen. Förra året var jag med och handledde på "ambulansen"

Synd att man inte kan vara det nu. Lite annat när man har denna lilla krabat!

Skall dricka mitt kaffe och kolla runt lite som sagt.

Tack för oss för denna gång!

Tillbaka till de gamla vanorna...

Har ju som sagt tidigare i bloggen nämnt att William har haft svårigheter med att sova ordentligt efter att han vaknar på natten. Men inte denna natt! Somnade mellan 10 och 11 på kvällen...

Jag vaknade vid 4 som vi brukar göra, men ingen bebis var vaken! Han sov sött i sin säng så jag gick och lade mig igen. Vaknade följande gång av lite bebis skrik... Kl 7 på morgonen! Gissa om jag är stolt över min son idag! Måste nog hjälpt honom och hans kliande utslag att ge lite antihistamin till natten åt honom! Får bara fortsätta med det tills vi får något svar av läkaren. Han har åter igen nämligen blossat upp med röda irriterande utslag. När han ligger i famnen gnider han huvudet av och an hela tiden som det kliar. Jobbigt att se. Men han är ändå, trots allt detta, en väldigt glad och nöjd pojke! Vi sover lite dags sömn nu som bäst. Vaknar väl om en stund och vill ha lite mat. Får se vad far och son hittar på idag då mamma skall fara på jumppa! Skall till Ekenäs och dansa lite Zumba! Riktigt kul måste jag säga! Man blir äckligt svettig och slut, men ack så uppfriskande!

Och tro det eller ej! Men en ganska stor del utav bebis magen börjar försvinna! Så minimi två gånger i veckan gäller det att dansa lite! Förutom när jag var sjuk. Vilket smakade nog trä! Så var M sjuk före det så jag ides inte ha honom och se efter pojken då, vet själv hur tungt det är när man inte är i skick!

Vet inte riktigt var jag skall börja nu mera. Finns så mycket på hjärtat och orden finns liksom inte tillgängliga mer. Får fundera vidare bara. Mest fundersam gällande samma som alltid när det inte gäller pojken.

Skulle inte orka tänka på allt som varit och allt som är, men kan inte släppa taget. Vet att man inte borde vara på det viset, kan verkligen inte rå över det. Vet ju att det är vi två som har en helt underbar son tillsammans, men det finns ändå allt detta i bakhuvudet.

Det hjälper ju inte precis att man har alla komplex över bebis magen och alla extra kilon det kom till under graviditeten... Var ju visserligen extrema 25kg, och jo det är meningen att gå upp, men inte så mycket! Såg ju sista tiden ut som en uppblåst badboll! Helt sjukt!

Kanske vi börjar få bort allting sakta men säkert!

Skall försöka göra någonting vettigt nu medan William sover. Så att man kan umgås med honom sedan när han vaknar till! Kanske går ut med vagnen en sväng på eftermiddagen så att han får sova lite då också. Skall ju orka leva rövare med mamma och pappa på kvällen!

Skall se ifall man eventuellt hinner filosofiera lite om livet och allting. Skall försöka tala med M om allt detta som snurrar på i huvudet åt en. Tvivlar att han lyssnar och förstår vad jag menar. Oftast lyssnar han men sedan nekar allting. Vilket jag inte menar att han skall hålla med eller inte hålla med. Det är ju så som jag känner mig som jag berättar för honom. Han kan ju inte neka det. Vilket han ändå gör trots att man försöker förklara det.

Men men. Återstår att se hur allting går! Kommer bli intressant!

Snart är det dags för stand-up i helsingfors! Shit vad kul! Ska påriktigt bli väldigt roligt att få vara på tumanhand med M. William blir hos farmor och farfar över natten så söker vi honom följande morgon!

Längtar så redan :)

Skall bli intressant och se ifall man minns hur man skall vara när man är ute bland folk!

Hjärnspöken

Vet verkligen inte vad det är med William. Han har nu de senaste dagarna kunna bli HELT hysterisk, bara skriker och skriker! Mat duger inte, nappen duger inte, har ännu mjölk i brösten så jag har försökt amma honom. Men ack nej. Har provat att gå ut och gå med vagnen som han alltid har gillat, men nej... Skriker hysteriskt. Provat att fara ut med bilen och åka, men det duger inte heller. Vet inte vad det är. Han sover bra natten, tills ca 5-6 tiden, då vaknar han och blir helt hysterisk. Äter lite och somnar om, vaknar efter en halv timme, timme. HELT tokig. Håller på så hela morgonen tills pappa kommer hem vid 11-12 tiden. Då blir han glad igen.

Börjar känna mig så sliten och trött. Hinner inte äta själv, duscha kan man glömma att göra. Kaffe kan man också glömma om man inte åker till farmor och farfar eller mormor. Då kan ändå någon annan hålla honom så att jag får i mig en kopp.

Börjar smaka trä allt detta. Varför vi? Varför skall William måsta få allt detta? Räcker det inte att han varit ordentligt sjuk redan?

Så jobbigt då ingenting hjälper!

Skall försöka få honom att lugna sig nu. Hoppas pappa kommer snart så att jag skulle få duscha och äta... Känner mig väldigt hemsk just nu. Inte undra på att han inte vill röra en!

Jobbigt också då allting går ut över vårt parförhållande. Ingenting vill fungera. Inte undra på att man blir lindrigt deprimerad och ledsen.

Det får vara för denna gång. Williams power nap på 20 minuter är över... Dags att fortsätta under hålla honom!

Börjar verkligen räcka!

Nerverna börjar verkligen fara så småningom! Själv skall man ALLTID ställa upp, göra saker och ting för att hålla andra nöjda. Men det minsta lilla hjälp man begär så är fel! Kommer underfund med att jag verkligen INTE är en människo-människa. Kan inte med folk. Förstår mej verkligen inte!

Går man till stan är bilisterna påväg och köra över en, skit i mej men HALLO! jag har en BARNVAGN med mig! Gammla kärring fanskap skäller på "dagens ungdom, tonårs mammor som inte har respekt för äldre människor" Kärring fan! Tänk efter! Kan väl inte gå MITT på vägen med vagnen! Kan väl heller inte åka upp på en flera meters hög snöhög! Stå still och vänta 5 jävla sekunder så har du åter igen trottoaren för dig själv!

ARGH!

Sedan ens kära bättre hälft! Börjar smaka ordagrant SKIT att försöka tillfredställa honom och hans alla fem hundra femtio elva behov! Jag skall laga mat, städa, byka, diska och sköta pojken. Vaka med honom, mata honom, ta med honom över allt! Skit i om jag lider av sömnbrist! Har väl inte så jävla stor sexuell betydelse om jag är sönder sliten och trött. URSÄKTA mig då att jag inte orkar bry mig om mig själv! Har inte ens IVER till att göra det!

Det fan minsta han skulle kunna göra är uppmärksamma en ens nångång!

Nångång att han skulle komma och hålla om en, säga att han älskar mig. Har hört det EN gång. Då han var full. Känns givande att vara i ett förhållande vart man skulle göra ALLTING för den andra. Och man får skit tillbaka.

Önskar han ens någon gång skulle kunna överraska en med någonting fint. UTAN att ha någonting i baktanke.

Känns som om man duger enbart då man har någonting som han vill ha.

Bara man någon gång skulle bli bekräftad att man betyder någonting!

Känner mig så otroligt dålig då man inte verkar vara till någon nytta mera. Har burit och fött hans barn. Vad är det nu där sedan att fundera? Nu är det enbart dags att sköta om hushållet och uppfostra sonen. Kvinnans ställning i samhället.

Skulle jag inte älska honom och våran son, skulle jag packa våra saker och sticka. Utan tvivel. Börjar verkligen räcka nu allt detta!

William bara skriker hysteriskt. Har gjort det sedan 4 förra natten. Och nu fortsätter det. Vet inte vad jag skall göra mera. Orkar verkligen inte höra på det mera heller. Roligt när man själv är så slut och så förtvivlad att man inte kan göra någonting annat än gråta! Så här sitter vi båda, han skriker och gråter och jag bölar och tjuter... Vacker symfoni kör vi har här.

Är så arg och sårad. Känner mig verkligen hemsk och äcklig. Han vill knappt röra en mera. Kommer massvis med ursäkter och förklaringar hela tiden. Då vi får vill det är det pang på och thats it! Nice. Börjar känna sig som någon jävla känslolös docka. Verkar vara sådan synpunkt alla har på en...

I've got a news flash for you all

I'm NOT super mom, have never been, never going to be either.

Ska försöka få honom att vara tyst. Sedan när han kommer hem går jag ut härifrån. Orkar inte se honom just nu.

Så mycket som bara blivit undan skuffat och inte någonting mera. Så mycket som finns under ytan och bubblar på. Orkar inte ta itu med honom nu.

Direkt som jag ändå försöker tala med honom får jag höra en massa skit. Blir direkt nedvärderad och undan skuffad. So whats the god damned point of telling him how I feel and what's wrong?

Undrar verkligen. Sedan järmar han om att han vill veta... Och vi alla vet hur det går därefter!

Då har vi mars här redan!

Vart far all denna tid? Gubben blir snart 3 månader gammal!

Gick idag och handlade färdigt för ikväll och mats tills imorgon. Gick via bebis sakerna och såg på alla de små blöjor som fanns. Tänka sig att William måste ha de allra minsta blöjorna när han föddes! Nu måste han ha storlek 3 på blöjorna... De kommer dessutom inte att räcka länge innan vi går över till nummer 4! Han blir ju stor! Fick nästan gråten i halsen när jag började tänka på hur liten han varit och hur stor han blivit! Pratade med mats mamma om förlossningen idag då hon såg på förlossnings program. Börjar ju vara helt grymt länge sedan!

Minns att det tog SJUKT alla förbannade sammandragningar, hur ljuvligt det var med epiduralen, smärtan då huvudet kom ut. Men allt är som bort blåst redan!

Kan nog ännu inte säga att jag har glömt hur jävligt allt kändes. Vilket typ alla har sagt att man glömmer smärtan bara man får barnet i famnen. Nej fan heller! Minns nog hur man fick lida för att få ut bebisen! Och hurdan panik jag fick när han var inlindad i rymdlakanet och jag inte visste vad det var för kön på bebisen :) Små roligheter :)

Det kommer bara att gå framåt här efter! William blir bara större!

Har varit vaken nästan hela dagen. Sov en liten stund hos farmor och vilade lite när vi körde pappa till stan. Fick lura honom att sova när vi kom hem. Tog av honom byxorna och lindade in honom i en filt och sedan in i vagnen och sova :)

Nu sover han sött inne i tamburen. Hehe.

Var och inhadlade blomster idag. Köpte lite blomfrön också tillika. Några blomlökar och ört frön blev det också. Skall försöka laga det lite mera färg grannt i sommar på terassen vår.

Har kollat några dagar omkring på hus och tomter. Samt lite olika hus paket. Ifall vi eventuellt skulle köpa hus eller bygga åt oss. Får se hur det blir. Skall inte förhasta oss med någonting sådant! Men riktigt kul att fundera hur vi kommer att gå till väga hädan efter! Alltid roligt att drömma sig framåt!

Kommer väl ändå nog att skaffa ett syskon åt William någon gång i framtiden. Lite för litet kommer det snart att bli för oss här i lägenheten. När han börjar krypa och gå omkring så är det senast dags att börja flytta till någonting större. Och varför inte skaffa tillräckligt stort direkt så vi kan bo en lång lång tid framöver i det huset? Så behöver man inte fundera på hus eller lägenhet igen sedan om det blir tillökning!

Måste vara riktigt ärlig, har nog alltid fundera på hur framtiden kommer att vara. Men aldrig planerat. Nu kan jag säga en sak som jag vet. Vi kommer att flytta till större. Vi har ett barn ihop. Sedan är det nog öppet resten. Men ändå kul att kunna sitta ner tillsammans med M och fundera hur vi kommer att ha det i framtiden! Känns så tryggt också tillika. Visst är jag rädd att allting kommer att skita sig, att han inte kommer att orka se på mig. Tror det inte finns en risk att jag skulle tröttna på honom. Älskar honom något grymt! Chansen är nog större att det är han som tröttnar före. Men det är den dagens bekymmer.

Har ändå min framtid så långt tryggad att jag vet att jag har in son, kommer att uppfostra honom på det bästa möjliga sätt. Sedan är det bara att fundera vidare när det behövs!

Skall plocka undan lite här innan William vaknar. Ska väl se lite på hus och sådant på skojs skull ännu också. För nöjes skull!

Det är så gulligt BTW! William har börjat med när han vaknar, så börjar han skratta och diskutera! Sedan först är det dags för mat. Så brukar vi skratta och ha roligt här på morognen. Blir lite gnällig och sedan kommer pappa! OJ vad glada vi blir när pappa kommer! Helt underbart att se hur glad han blir! Och hur roligt det är när man får fara i famnen åt pappa!

Nej nu är det dags att börja göra någonting vettigt... Som dricka kaffe och se på hus/lägenheter! Vem vet vad man hittar för fint åt sig!