Blåbärsmuffins står i turen nu, 24st klara. Blir nog över 60st som vi kommer att ha. Sedan tänkte jag laga morotskaka, men inte som kaka, utan som bakelser. Ostkrämen kommer att bli lila och på tänkte jag laga små ljusblå hjärtan. Så det blir lite festligt!
Börjar få lite feber nu inför allting! Har sådan press på att allting ska bli klart! Dubbel kollar allt att vi har det under kontroll! SUCK! Blir inte nu heller en lugn helg som jag skulle behöva! Har inte kunnat ta det lugnt med familjen på länge nu! Förra helgen var ju pappa borta hela lördagen. Så då var det bara att ta hand om gossen själv. Jobbigt nog tillika när man skulle verkligen behöva få det lite lugnt och lite hjälp med pojken. Visst han sover ju jätte duktigt och sådant. Men redan om man skulle slippa en av de två gånger vi stiger upp under natten och morgonen skulle göra susen!
Älskar min lilla pojke. Älskar min underbara gubbe trots att han ännu har lite svårt med det här med att vi har ett litet barn. Allting löser sig. Allting ändras konstant! Pojken börjar bli stor nu redan. Han är inte lika fast vid mamma nå mer heller då han äter special ersättning. Så det så. Jobbigt nog tillika med att inte amma. Visst gör jag det några gånger. Men det märks så bra på honom när jag gör det. Blossar upp jätte mycket då!
Nu är muffinsarna undan, enbart morotskaks bakelserna kvar! Måste vänta att få morötter och röd karamell färg! Så är vi så gott som klara.
Ringde min älskade sambo för en stund sedan. Hörde hur långt han var klar med jobbet. Han hade nog slutat. Men bestämde sig för att bli kvar i Ekenäs och tala skit med sina arbetskamrater... Det är JUST det här jag inte gillar med honom. Han säger att han ska göra nåt smått, som inte tar någon tid egentligen. Så lägger man märke till FLERA timmar senare att han ÄNNU inte kommit hem... Då har han varit på kaffe, blivit med någon och snacka skit osv.
Jobbigt, då jag måste planera ALLTING efter honom och lill killen! Allting borde kretsa kring den lilla. Men så är det inte i vårt fall. Vilket gör allting mera tids-krävande och sådant!
Är det så att jag åker iväg på nå ärenden och bestämmer mig för att gå i någon butik tillika ajg är i stan och utan vagn, så är helvetet löst då jag kommer hem. Vilket jag tycker att är fel. VArför skall han få ha fria händer och inte jag? En väldigt bra fråga om jag får säga!
Jag vet att jag är mamma. Ett helt nytt ansvar och allt! Men han är pappa. Han har också ett helt nytt ansvar. Han borde också ta sig i kragen och ändra sig.
Nu skal ljag sluta upp med att dra upp alla känslor igen. Skall göra det sista och sedan åka iväg med lill killen!
tack för oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar