Min flunssa har nog slagit mildare till. Snyter fina snorklumpar och harklar upp likadana. Jobbigt.
Inte min flunssa nog, men williams. Han har det så tungt med hela allt ihopa. Han bara hostar, kan inte sova för att han hostar så. Så har han något sjukt! Fått ge panadol åt honom för att han ska kunna sova... Så sådant har vi det!
Åkte ner till farmor och farfar idag på dagen. Blev bjudna på mat där och gubben sov hela tiden. Vaknade först då jag åkte därifrån! Vilket är skönt! M for och tvätta bilen invändigt och william blev i farmors famnen. Kom hem och plockade undan lite, satt upp ny kappa i farstun och bakat en blåbärs paj. Packade också in Caspers ett års presenter! Jätte skoj kommer det kalaset att bli!
Lill killen är nog den absolut finaste! Trots att han hostar och harklar sig, så är han nog en liten sol stråle! Idag har vi haft jätte kul! Han har legat på soffan och skrattat! Har diskuterat med honom om hur han är den finaste bebisen i världen. Och han har bara skrattat av förtjusning tillbaka! Helt underbar liten gosse jag har!
Allting löper sakta men säkert framåt hos vår lilla familj. Har haft lite strid med M om allting och ingenting. Han är alltid lika nyfiken över vad jag skriver i bloggen. Vad jag skriver för mail till andra personer. Så jag tänkte att jag börjar fråga ut honom. Gick igenom hans vänner på facebook och frågade vem de är, hur han känner dem och hur de har träffats. Alltså ingenting stort egentligen. Helt enbart för att jag är nyfiken. Han pratar mycket om folk och tar det förgivet att jag känner dem. Så varför inte? Plus att han verkar villa hålla mig ifrån sitt "privat" liv.
Jag är alltid öppen med honom. Berättar allting åt honom. Har det varit någonting speciellt så säger jag till. Visst, måste erkänna. På senaste tiden har jag inte sagt någonting för att han ofta blir arg och sur och missförstår mig. Läser mellan raderna på helt fel sätt. Så vårt senaste gräl var det att vi satt vid datorn. Jag frågade då om hans vänner på vänner-listan. Vissa undvek han totalt att berätta vem var. Oftast då kvinnfolket. Sedan lade jag märke till att hälften av de jag frågade blev svaret "mili kaverin". Vilket jag visste att var bull-shit. Eftersom en av människorna jag frågade om var mammas sambo. Vilket han var i militären MÅNGA år innan M. Så klart jag blev arg när han börjar totalt ignorera mig och bara jävlas! Så jag sa till åt honom! Att jag tycker att det är fel av honom att undvika saker och ting! Han blev fly förbannad och stack! VAD I HELVETE?!?!?!?!!!!
Pojken blev ju till sig av utrottet så jag hade fullt upp att tysta ner honom. Skrev nog meddelande och ursäktade mig för att jag är nyfiken och intresserad av hans liv, vad han gjort och varit med om tiden före vi träffades, tiden vi inte pratade. Tydligen var det en sak som jag måste be om ursäkt för. För han har inte gjort det. Känner mig bara så skit. Dålig och obetydlig.
Jag menar vad fan. Varför måste han slinka sig bakom ryggen på mig hela tiden? Jag litar på honom. Jag gör det verkligen. Men kan någon på riktigt klandra mig för att bli lite paranoid gällande massor med saker som pågår? En massa samtal han får och avvisar, meddelanden som han blir väldigt hysch hysch om. Gömmer sig medan han svarar på dem. Samma sak på facebook. Om någon börjar skriva åt honom. Vi har datorn på vardagsrums bordet. Så jag brukar, såklart se vad han gör, om det är någonting speciellt eller om jag har en möjlighet att få kolla saker och ting. Speciellt om det är någon brud så stänger han ner det DIREKT så jag inte i misstag skall se det. Samma sak är det på MSN. Ja förutom då om det är hans mamma eller syster. Typ.
Ibland verkar det bara lite mystiskt. Sedan exploderar man när jag frågar om det... Ursäkta mig då. Tror inte jag är det ända som tycker att det verkar lite underligt!
Sedan alla kvällar han försvinner hemifrån, lämar mig med pojken ensam, går ut och tar någon bärs med sina kompisar. Far ut på krog, lämnar att komma hem under natten. OK jag VET vart han är, jag vet att han inte har någon annan brud med sig. Men ändå. Tror inte det är många som skulle tolerera det. Börjar bara bli så tungt att leva på det här viset. Har varit såhär ända sedan vi började umgås igen, eller ska vi säga har varit så ända sedan vi blev "ihop" igen. Massor med saker får man höra via andra i efter hand, ibland försäger han sig själv. Mycket lägger man också märke till i vissa fall om någon säger någonting han inte vill att jag skall få höra! Det är skit jobbigt för mig! Speciellt det här gångna året! När jag varit gravid och känslomässigt ostabil. Hormoner som är i total obalans och spökar in. Många gånger har jag bara brutit ihop och gråtit mig till sömns eller varit totalt förkrossad. INTE många gånger han skulle ha brytt sig om att fråga hur det är, be om ursäkt för allting. Varför kan han bara inte vara öppen och ärlig mot mig?
Ibland känns det som om man är den ensammaste person i världen. Vilken tur att man har sina vänner att vända sig till. Tur att man har ställen man kan åka till för att slippa vara hemma. Ibland skulle jag bara villa lämna allting. Jag vet att jag inte kan det. Jag älskar honom mer än någonting annat. Vi har en helt underbar son tillsammans. Finns så mycket som binder oss ihop. Finns så många orsaker som spelar in. Plus att jag verkligen inte VILL det. Men ibland känns det bara som om det skulle vara enklare om jag skulle ta pojken med mig och fara. Låta M leva sitt eget liv. Känns som om jag förstört det. Ibland verkar det som om alla avundsjuka slynor verkligen skulle ha rätt i sina spekulationer. Att varken han eller jag är redo för det här. Att han skulle ha det bättre om jag och william skulle försvinna. Jo jag vet! Det är skit stil av mig att ens tänka på det viset! Pojken är bara 2 månader gammal. Men vad kan jag göra? Får aldrig några svar av M. Kan aldrig prata ut med honom om saker och ting. Kan inte ens minnas när han skulle ha berättat för mig vad jag betyder för honom. Försöker åtminstone en gång i dagen berätta åt honom hur jag känner, att jag älskar honom. Oftast får jag inte ens ett svar tillbaka... Känner sig ganska obetydlig. Verkligen.
Skall plocka undan lite innan de två kommer hem. Så att jag nu får göra det ifred utan en liten gosse som vill vara i famnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar