Nog är det underligt.

Ibland vill han veta vad som pågår. Ibland vill han veta vad man är ledsen över. Sedan när man väl försöker prata ut med honom. Blir han och börjar gäspa samt blir då jätte trött och skall gå och lägga sig. När det väl börjas diskutera någonting annat så går tröttheten över och man orkar vidare. Blev så förbannad igår då han sedan började fundera varför jag gick och lade mig. Hörde på honom en ganska lång stund i sängen ännu sedan då jag gick och lade mig. Sedan funderar man varför jag är sarg eller ledsen?

Blir bara så sårad av det hela. Sedan när det kommer fram saker, man gärna hade vetat innan. Men nej. Nu när det väl är försent att egentligen göra någonting åt det. Det ändrar ändå inte det faktum att det kan såra en människa.

Fick så roligt också då han tydligen inte vetat om en stor del han har berättat. Får påpeka bara att ja'aa. Dummt huvud får kroppen lida. Samma sak de där UR usla ursäkterna man fick. Skulle haft lust att slå honom. Riktigt ordentligt.

Men vad kan man nu här? Får känna sig obetydlig och onödig. Oälskad samt allt annat man möjligtvis kan känna sig. Jävligt dålig om man sätter det enklast. Kan inte ge honom allt jag skulle vilja göra. Visst har gett honom ett barn, tycker personligen det är VÄLDIGT stor greij! Men det verkar bara vara till problem. Trevligt att måsta dagligen, konstant gå och tänka på allting.

Väldigt trevligt att gå dagligen och fundera på ifall han överhuvudtaget har några känslor för en.

Skall laga någonting att äta nu. Skit hungrig. Skit sur.