Var igår efter en krockad polo. Tar lite delar ifrån den som vi behöver och lägger över på min polo sedan. Kanske vi börjar få den i skick!
Konstaterade också att det är lika bra att ge upp hoppet om någon ändring! Eller jo ändringar kommer det att bli, men nu är det ju någonting annat jag mera tänkt över. Närmare sagt min "bättre" hälft. Men det är väl okej för en person att drömma? Börjar bara bli trött på prat. En massa prat. Sedan blir det inte mycket mera än det. Satt och funderade ifall det verkligen är så mycket som jag begärt och drömt om. Försökt pratat om det mesta och gjort det. Blivit mycket prat om det mesta men det blir kvar i det skede!
Förstår om man inte är van att vara öppen att det är svårt. Men tycker då att man sedan inte skall fundera varför jag är nedstämd och ledsen. Speciellt då jag säger rakt ut vad jag behöver höra. Typiskt att det inte går fram. Får väl bara vänja mig med det? Eller skall man verkligen det sedan? Jobbigt det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar