Första midsommaren!

Har firat Williams första midsommar! Var ut till Dalsbruk och fira! William sov duktigt under nätterna och dagarna! Han sov hos farmor och farfar under nätterna så vi fick sova ut riktigt ordentligt. Riktigt skönt att vara ut. Men ack så tråkigt. Hjälpte lite till att lägga upp lusthuset. Som tack för det började mitt diskbråck krångla! Jätte trevligt. Själva midsommar kvällen. Ja vad trevligt. Allting var nog helt okej. Tills vi lagt lill gubben och sova och gick ut på terassen och sitta. Börjades tala om en massa människor. Sedan då jag frågade vem och vad, kom det av person nummer ett: inga behöver du bry dej om dom, de e gammalt redan. Person nummer två: De e någon som M's bror har haft som sommar flicka, inte behöver du alls bry dig nu om vad vi diskuterar.

Till och med min kära sambo försöker kasta bort allting och få mig på andra spår. Skällde ut dem, trevligt att de talar om gamla minnen vad han och hans bror har haft för brudar och vad de har gjort när och sedan inte berätta åt mig VEM de talar om. Skulle de fan har gjort det DIREKT skulle jag vetat PRECIS vem det var. Men nej!

Blev så satans förbannad på hela den familjen att jag tog min cider och stack. Trevligt att spendera midsommar kvällen ensam ute i blåsten på berget. Fick i alla fall se sol nedgången. Riktigt fint. Påpekade åt min kära sambo också att han inte behöver se den med mig. Så han kan hålla sina kära minnen som han har med sina ex. Förstod nog precis vad han menade med att det är vackert att se det. Är så arg, ledsen och sårad!

Varför är alla andra viktigare än mig? Varför sitter han hellre med sina föräldrar, istället för att krama om mig då jag redan mår crap över allting som dom säger och gör!? Satt för fan inne med William och nattade honom medan de satt ute och skrattade åt honom när han ropade. TREVLIGT! Sitter inne och gråter, de ser in, men verkar inte bry sig ett s-k-i-t! Tack tack må jag säga!

Börjar bli så jävla förbannad på allting. Jag kan aldrig ge honom det som många andra gett honom. Men fan anamma jag har gett honom MYCKET mera än vad någon annan någonsin har gett honom! När skall jag bli uppskattad för det? Känns så förbannat dåligt då han berättar öppet vad han ahr hittat på åt andra människor, men inte kan ens försöka någonting det samma gällande mig! Inte hittar han på någonting romantiskt åt mig någonsin! Sade åt honom att det ända som behövs är att vi far på tumanhand ut med båten, eller NÅGONTING extra än sitta och se på hans föräldrar!

Fått många gånger höra att jag MÅSTE säga direkt till honom om det är någonting. Men vad fan! LYSSNA på mig då! Är det verkligen så FÖRBANNAT svårt att förstå?! Eller är han så jävla dum? Nu just funderade han också varför jag är arg och sur. SKREV ETT JÄVLA MEDDELANDE ÅT HONOM PÅ MIDSOMMAREN FÖR ATT HAN KANSKE SKULLE FÖRSTÅ. Men när den jäveln kommer ner och skall sova. Så säger han hej, frågar om han får släcka ljuset. Säger åt mig att släcka lampan när jag läst klart och sist men inte minst... God Natt.

Varför månne jag är arg och sur? Varför?

Funderar många jävla gånger varför jag står ut med allt detta. Många gånger känns det som om jag skulle ha det mycket bättre utan att skit.

När skall jag bli behandlad som jag förtjänar att bli det?

Innan jag ens vågade öppna mig för honom och ge honom en chans lovade han att aldrig behandla mig dåligt. Alltid se till att jag får det jag förtjänar... Jag skiter totalt i materiella saker. Skiter i fast jag måste bo i en pafflåda och klä mig i en potatis säck. Bara jag skulle överhuvudtaget bli visad känslor. Har inte fått en puss sedan lördag natt... Väldigt uppmuntrande. Känner mig så dålig som dålig kan bli. Han har inte sagt åt mig att han tycker om mig eller älskar mig... På jag vet inte hur länge... Ännu mera uppmuntrande! Skulle ha sån jävla lust att kast allting och försvinna. Är för helvete bara i vägen för honom när han skall leva sitt liv.

När skall jag bli behandlad som jag förtjänar? När skall han göra någonting speciellt för MIG och inte berätta vad han gjort med sina ex..? Bryr mig fan i det, men det sårar när han inte sedan bryr sig om mig. Jag har ändå burit hans barn i över 9 månader... Borde det inte räknas som någon slags bonus? Så egentligen borde jag vara mera värd än någon annan av dem... Tydligen inte.

Så alla som har haft "juttu" med honom, eller varit tillsammans med honom så han ju försöka igen, för han verkar ha mera känslor för er än vad han någonsin haft för mig.