Börjar kännas för fittigt. Känner mig så förbannat värdelös. Är väldigt glad över att jag har William. Så himla söt och fin, min egen lilla bebis! Önskar inte att någonting skulle ändras. Men ibland funderar jag verkligen över ifall det var ett klokt val vi gjorde! Verkar ibland som om alla andra är mera intressanta än jag och William. Känner mig så petetyksi. Skulle verkligen villa slå nävan i bordet. Skulle villa glömma allting och bara försvinna. Går inte riktigt när William är med i bilden.
Önskar bara han skulle kunna ändra på sig! Vad är det liksom som är så svårt för honom att hålla sig i styr? Vet verkligen inte hur mycket jag klarar av mera. Vad är det som är så svårt att vara ÄRLIG?!?! Själv skall man alltid berätta saker och ting åt honom, annars blir man sur. Men själv har han ingen skyldighet att säga någonting åt mig. Börjar vara så förbannad på det beteendet!
Vad har jag gjort för att förtjäna det här?
Börjar må fysiskt illa av ens tanken på allting. Får ofta hålla sig lugn och sansad. Skulle villa slå ihjäl honom.
Skall hoppa i duschen nu. Skita i allting. Hoppas att jag inte behöver se honom. Hoppas det verkligen. Så trött på det när man aldrig får prata om hur man känner sig! Direkt man försöker förklara hur allting känns får man höra att man är tokig ohc skriker. Sedan blir han förbannad och skriker på mig. Väldigt uppmuntrande att försöka få det här förhållande att fungera!
Jävla skit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar