Vilket det kom den frågan om man någon gång skickat snuskit sms åt någon. Började prata om det. M minns inte någonting sådant att han någonsin har gjort det... Körhöm. Any way. Minns ett ganska bad som jag en gång skickat. Skulle skicka det till M men det for åt en HELT annan person! Märkte inget den kvällen, funderade lite varför han inte svarade åt mig. Följande dag for jag på kaffe med en kompis. Som sedan visade vad jag skrivit åt honom... Det som var värst med det hela var att han var intresserad av mig. Ännu är...
Jobbigt nog. Nu har jag någonting jobbigt att vara. Gräver sig riktigt i magen åt en.
Har gjort mycket dumt i mina dagar.
En sak som är väldigt jobbigt med M. Är intresserad av honom, hans liv och vad som har varit. Vet ju nog en stor del om vad han har gjort och sådant. Men det är så otroligt mycket som han inte vill berätta åt mig. Vilket jag tycker att är väldigt jobbigt. Har öppnat mig om VÄLDIGT många av mina mindre smarta stunder. Skäms jo visst över dem, men det har varit, det går inte att ändras. Och tillika tycker jag att han har rätt till att veta!
Skit jobbigt när han verkligen inte berättar någonting. Mycket får man höra andra vägar. Vilket känns skit. Verkligen. Nu var det på tal om en massa olika saker igen. Som jag vet en stor del. I och med att andra har varit och sagt till om det åt mig. Känns för jävligt när han inte kan berätta.
Samma sak då vi nu denna gång började "dejta" igen våren 2008, minns jag att vi låg och pratade, påpekade en sak som hände gången innan som vi hade vår "thing" ihop. Då pratade han om att jag får inte bli sur eller arg om han far på kaffemed någon av sina tjej kompisar, vad fan skulle jag bli arg för det? Har ju nästan enbart kill kompisar själv!
Hade nog tydligen varit, men sedan började det med att de där så kallade kompisarna, som då bara var vänner, hade trott någonting mera om dem, och själva ansett att de hade någonting speciellt ihop. Vilket känns för jävligt för min del nu. Fortsätter och skriver och ringer honom. SKiter jag i, han är min. Så det så.
Men det som känns för jävligt nu. När jag riger, sms:ar honom när han är ut med sina vänner, svarar han inte. (gjorde det enbart i början av förhållandet)
När någon annan brud hör av sig så är man som en hök över telefon och svarar DIREKT. Gissa om man känner sig dålig!?!
Ibland känns det som om jag tvingar honom till det här. Som om jag tvingar honom till att vara tillsammans med mig. Nu senast när han var ut, kändes det verkligen som det. Ibland funderar jag bara ifall det skulle vara bättre om man gick skilda vägar och hittar nåt annat hem åt sig. Älskar honom mera än någonting annat. Han är mitt allt. Vet inte vad jag skulle göra om han lämnar mig. Men det är de svagare stunder man har som ibland bara blir för mycket.
Känner mig själv så dåligt för allting. Känns som om jag gör ALLT fel. Ingenting jag säger eller gör är rätt, aldrig någonsin får man någonting positivt sagt om det man gjort eller sagt. Alltid kritik. Sedan börjar jag vara så trött på att må dåligt för mitt utseende! Hatar att vara så här FET!
Sade idag också åt fysioterapeuten att jag har svårt med vissa övningar då fläsket kommer i vägen då jag inte är van med att vara så här fet.
Börjar verkligen bl islut på det. Försöker och försöker. Ingenting händer! Sedan får man höra en massa negativ kritik om det också. Gör ju saker och ting mycket bättre lixom!
Ibland känns det bara som om man går och trampar i deg fatet! Ibland verkar det bara som om vi inte har någon destu vidare framtid ihop. Borde inte tänka så då vi har William. Men kan väl inte rå över det! Skulle bara vill veta vart vi är på väg!?! Bryr han sig om mig över huvudtaget? Tycker han över huvudtaget om mig? Kommer det att hända nåt' annat i våra liv? EN massa jävla frågor. Som aldrig kommer att få svar. Vet inte. Blir så förbannat deprimerad när man börjar tänka på en massa sånt' här!
Börjar vara trött. Skall gå och lägga mig nu.
Tack och god natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar