Otillräcklig

Är så otillräcklig som man bara kan bli. Försöker och försöker få folk nöjda och belåtna. Försöker göra mitt bästa, försöker vara duktig och göra bra av mig att man på något sätt skulle bli uppmärksammad och på något sätt kanske möjligtvis få ett "oj vad duktig du är" eller nåt... Men det är nog helt i onödan som jag försöker göra någonting.

Är så trött. Är så fruktansvärt trött.

Förutom att jag försöker ta åt mig extra saker och göra folk glada, går man ALLTID efter andras tids scheman och försöker göra sig så osynlig som möjligt att man nu bara inte skulle störa någon.

Börjar smaka trä. Orkar verkligen inte mera.

Inte att man någonsin skulle få ett tack, eller få höra att man är duktig... NÅGONTING! Får inte nåt annat än skit i nacken. Skulle ju alltid kunna göra saker och ting på ett annat sätt, jag borde orka mera... Jag gör ju inte någonting om dagarna än sover med pojken...

Hur mycket är det verkligen meningen att en människa sak orka?

Försöker vara super mamma/ hemma "fru"/duktiga flickan... INTE att man någonsin kan få höra någonting positivt. Städar med pojken hängande på magen, lagar mat, diskar, bakar, byker, bäddar sängen, skottar snö, hämtar posten. You name it. Men får man någonsin höra någonting positivt om det man gör? Ingen tammefan märker att man gjort nåt... Väldigt uppmuntrande och motiverande. Måste för fan visa och berätta att jag gjort nåt, då kanske någon lägger märke till det.

Vet verkligen inte hur jag skall orka gå vidare. Hur man överhuvudtaget skall få motivation till att orka göra någonting. Nu märks det igen att jag inte städat och diskat... Disk högen växer trotts att jag sagt till åt M att diska. Någonting måste väl han också göra! Har verkligen inte hunnit städa, varit ensam med pojken igen. Så det ligger saker överallt. Sakerna han hade med sin på 24h övningen ligger omkring i gången. Han ligger raklång på sängen. Pojken som tur är sover så jag fick en cheesecake bakad... Vilket jag inte förstår varför jag gjort. Ingen annan än jag kommer ändå att äta den. Bra om han ens kommer att smaka på den... Väldigt uppmuntrande...

Nu vaknade pojken... Skall väl fortsätta höra på skrik, tillika som han hänger i bärselan och jag städar och diskar... För det är ju vad vi kvinnor är menade till.

vittu

Orkar verkligen inte. Varför stanna och fortsätta. Skulle man vara ensam skulle man klara sig bättre, eftersom man enbart skulle ha sig själv och pojken att städa upp efter och byka för...