Var och såg på ett hus idag också som hade visning innan vi åkte för att söka William. Blev nog lite kär i det! Riktigt fint! Så vi skall nu se hur det blir. Eller om det kommer någonting annat! Har inte riktigt hittat DET huset. Som riktigt skulle skrika våra namn. Men detta var nog väldigt fint! Redan när vi gick omkring och såg efter så började bilder komma upp i huvudet vad man skulle fixa och laga vart!
Hade lite olika diskussioner igår med en kompis syster som var med ut och gjorde kvällen trevlig. Vi talade om att få barn och bilda framtid. Konstaterade att det är jobbigt då man inte vet någonting. Ibland får man den känslan som om man inte är tillräcklig för karln. Eller att man inte duger. Försökte få det fram. Fick som svar av andra karlar som var med att man måste ge honom tid. Men hur mycket tid vill man ge? hur mycket skall man vänta?
Fick också höra att alla karlar inte är redo för att slå sig till ro och binda sig på ett så kraftigt sätt som förlovning eller giftermål. Observera att det var min karl som sade det. Försökte framföra åt honom min åsikt om det. Har vi inte bundit oss fast i varandra redan för livet? Vi har ju ett barn tillsammans! Tycker det är väl att binda sig mera än att enbart gifta sig. Det kan ändå upphävas om man inte gillar beslutet man tog att gifta sig. Men ett barn får du aldrig bort. Vi har skapat honom och vi uppfostrar honom. Även fast någonting skulle hända honom så är vi bundna till varandra. Vi har ändå honom!
Man skall inte alltid förstå sig. Sedan idag har han funderat varför jag är små sur på honom!
Sade ju åt honom igår att jag tycker att han är allt för långsam med det!
Vill veta NU ifall det kommer att bli någonting mera med oss eller om det bara blir detta som vi har. Han är ändå den som fått mig att ändra min syn på allting. Ville aldrig gifta mig, förlova mig eller skaffa barn. Nu har vi ett barn och nu de två först nämnda är någonting som jag ser fram emot. I alla fall till att börja med förlovningen. Giftermålet är nog inte någonting speciellt som jag ser fram emot att måste hända nu. Utan det kan lika väl vänta att vi hittar större och allt sådant!
Ibland känner jag mig oduglig för honom. Som om han väntar på att någonting bättre skall hända honom! Känns bara för jävligt! Om han en gång älskar mig som han säger, så vad är det då som hindrar honom? Vad är det som är så farligt med det?
Allt för fittigt det här! Verkligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar