Äntligen har han kommit!

Äntligen är min bebis här! Föddes 17.12 2009 kl 9.14, 3250g 50cm. Liten härlig kille! Var på övertids kontroll förra onsdag (16.12) Läkaren kollade på ultraljud att lillen hade inte så mycket fostervatten kvar. Så det blev att sätta igång förlossningen. Blev tillsagd att gelen de skulle lägga i livmodermunnen inte brukar ha någon inverkan, enbart mogna till det lite men thats about it! Fösta dosen kom på dagen. Andra dosen kom på kvällen 8 tiden. Skulle bli över natten för säkerhetsskull att de skulle ha koll på bebisen. Jaa'aa ni! Lika bra att man blev inne. För kl 12 på natten satte fölossningen igång! Feel the pain! Kommer nog aldrig mera att klaga över mens värk eller sådant! Provade nog det mesta olika smärtlindring jag bara kunde. Mycket hjälpte nog till en del. Men men. Inte var det nog mycket som någnting hjälpte. Epidural bedövningen var nog det enda. I och med att förlossningen var igång satt så var smärtorna på ett helt annat sätt. Var allt för lite öppen för att få PCB bedövningen. MEN måste nog säga att jag verkligen inte ångrar epiduralen! Så otroligt skönt det var när den väl började fungera! Visst kände man vart enda en sammandragning! Men de gjorde inte lika ont nå mera! Vid skiftesbytet på morognen kl 7 tiden kom våran barnmorska Heidi in för att kolla hur allting var. Vi tappade hela tiden bort hjärtljuden och så hade lill killen några skarpa toppar vid varje sammandragning så de beslöt att spräcka hinnorna. Allting var nog väldigt lungt innan det kan jag säga. Efter hinnorna spräcktes så börja värken igen. Men på ett helt annat sätt! Mats ringde jag då vi bestämde oss om epiduralen. Så han kom när anestesiläkaren äntligen var klar med stickande! Trots man inte hunnit sova någonting under kvällen/natten på bb, så blev det inte att sova efter han kom heller. Låg och slumrade till alltid nu som då. Var nog mest nöjd över att få ha honom bredvid mig och hålla om mig. Tror nog jag aldrig uppskattat honom lika mycket som jag gjorde då. Helt otroligt! Andra skedet av förlossningen började kl. 8.50 räknade de med. Lillkillen var ute i världen med oss 9.14. Så det gick undan! Helt otroligt! Så svårt att förstå ennu att vi verkligen har gjort honom. Och han är verkligen min! Han var lite gul i början och had elite svårt med amningen. Fick klippa tungan hans då han inte fick den tillräckligt långt ut när han sku ta tag om bröstet. Men efter det började det nog löpa. Nu är han inne vid sin fas vart han tror att han kommer att dö om han inte får mat. Får pumpa brösten lite innan och ge det åt honom först att han lugnar sig. Sedan går det hur bra som helst med själva bröstet. Fick komma hem från BB på måndagen. Så nu är vi äntligen hemma! Första natten gick väldigt bra! Uppe och åt vid 12-1 tiden, vaknade vi vid 4-5 tiden. Så sov vi vidare till kl 10. Lugn och fin liten kille. Äter, sover, piper till då det är dags för blöj byte. Denna natt har varit lite livligare. Haft jätte ont i magen, försökt äta men tålamodet räcker inte. Har varit vaken i 5 timmar i sträck innan han somnade... För 30 minuter.... Skall väcka honom närmare 1 tiden för att få honom och ändra sin rytm lite. Förstår ju honom nog, sjuk mage är inte kul! Haft lite mag massage och zonterapi åt honom idag då vi böt kläder och lagade honom färdig för dagen! OJ! Lillens navelsträng lossnade i natt! Är det verkligen normalt att efter 5-6 dagar att den lossnar? Lite sårigt är de tju nog ennu i naveln åt honom, så vi putsar vidarepå det att det skulle bli bra! Nu skall den nyblivna mamman ta och äta, njuta av lite tystnad, eventuellt gå och söka posten! Har inte rört mig ute någonting sedan måndag. Enbart sökt in posten och igår gjorde jag en kompis sällskap då han var hit och hälsade på och gick ut på en tubak. Skönt att få lite frisk luft! Har ändå alltid varit en sådan människa som lite måste få röra sig ute under dagen för att hålla nervena i styr :) Men nu som sagt skall vi njuta lite av att han sover. Mammas lilla ögonsten!