Är väl precis så som jag känner mig just nu. Natt 2/3 på gångs. William är hos sin mormor över natten. M befinner sig på Kimitoön och förbättrar världen. Han har varit på brandkårs tävling och nu pågår det deras kongress. Vilket betyder sprit i mängder.
Så i hans huvud finns det just nu några promille. Tankarna kretsar kring alkohol och brudar. William dyker nog ofta ändå upp i tankarna.
Bad honom att ringa mig, blev väldigt förbannad på honom efter jag fick hans svar angående det.
Fick en helt super kiva överraskning idag då jag steg upp efter vaket. Kanske det börjar bli bättre nu?!?
Alltså, inget då som jag mest av allting önskar, men betydelsefull för mig! Hah! Känns som om man äntligen besägrar stroa monster från det förflutna. Så det är väl i alla fall någonting positivt?
Samma funderingar och prioriteringar, tyvärr är det inte ömsesidigt. Trampar vidare i degfatet, vetefan hur länge det skall pågå. Men nog blir det väl bra bara det blir färdigt?
Försöker allvarligt talat intala mig det, men det finns inget ljus mera att se fram emot! Får bara acceptera saker som de är, leva i nuet, tills det är över.
Inte då på något sätt självdestruktivt. Men pessimist det är jag! Har aldrig fått en orsak att vara någonting annat än det. Speciellt efter sådana här dagar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar