Fick som sagt då höra om hur fel det är att skriva bolgg. Att jag inte diskuterar med min kära sambo om saker och ting. Har nu provat på han "sätt". Men fan i mej tänker jag ge upp någonting på komando, om inte den andra parten kan ge upp någonting som den själv sagt att den skall ge upp.
Trött och sliten ja visst! Vet varken ut eller in om någonting. Vet heller inte vart jag skall börja att reda ut denna soppa heller. Lögner på lögner. Svek efter svek. Kanske låter väldigt hemskt. Vid vissa situationer är det också. Men oftast nog inte. Mera principer.
Börjar vara trött på att bli underskattad på det viset som man oftast blir. Vilket jag förstår till en viss del, men fan efter all den tid tillsammans, skall det verkligen fortsätta? Efter så många gräl och strider förstår jag bara inte varför vissa saker måste fortsätta i samma stil? Börjar kännas ganska tröttsamt när det är samma saker ännu som spökar. Eller inte då samma saker. Men samma jävla lögnaktiga betéende! Varför skall det vara så svårt att vara ärlig? Att säga sanningen och att BERÄTTA om saker?!? Vad är det som är så svårt med det? Visst känns det för jävligt kanske till början. Men fan anamma vad det SÅRAR när det kommer fram via andra kontakter och källor! HÖH!
Under den här tiden borta härifrån. Har 2 vänner fått bebisar! En flicka och en pojke! Såååå underbart söta! Plus att en massa bekanta har också fått bebisar! Ljuvligt med bebisar!
Har idag haft kvalitetstid med min lill-kille! Varit på tumanhand på babysim, hälsat på min faster och hälsat på Williams farmor! Sedan var vi och handla och hade det kul i butiken och när vi kom hem var han så sömnig efter allt ståhej att han ville ha lite mjölk och sedan var det godnatt! Har sovit snart 1½ timme! inga tecken ännu på att vakna heller!
Ljuvligt att vara på tumis med gubben. Skulle gärna också någondag vara på tumis med gubben min. Alltså min kära sambo. Men det är väl någonting som vi får skita i tills William blir så stor att han inte vill vara hemma mera?
Väldigt arg och besviken är jag. Ironin finns med i allting just nu. Börjar vara för jälvigt att känna sig på det här viset hela tiden!
Kanske det blir bättre? Dejavú upplevelse med den meningen. Har känningar av att jag har skrivit det innan och att jag har sagt det högt innan. I wonder if that could be?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar