söndag 8 november 2009

36+3

Då börjar vi närma oss slutet av denna resa och början på en ny.

Bebis borde så småningom komma till världen. Vilket nog är väldigt efterlängtat vid det här laget av alla! Framför allt av mig nog :) Längtar så efter att knytet skall komma!

Var och sökte barnvagnen våran på Fredagen. Lika fin som jag mindes att den skulle vara :)
Väldigt nöjd över beslutet om den!
Åkte sedan till mormors ute i Tenala när vi kom hem åt. Hon hade besök av min mamma och sedan av morfars syster. Väldigt kul att se henne nu efter allt det tråkiga! Hur kul som helst! Roligt att diskutera minnen av morfar och sådant!

Kom också underfund med varför jag blivit som jag blivit... Hehe... Tanken då närmast på henne då nu vid det här laget ;)

Vi hjälpte mommo med att ta ner hennes kristall lampa från finrummet. Väldigt fin lampa, som varit med om det mesta. Därav också morfars eviga försök att fixa den. Vilket han då inte klarade av, MEN han försökte ju i alla fall ;)

fina minnen, fina minnen.

Lampan kom ner, försökte lagas, men förgäves. Så vi fixade en ny lampa åt henne, med fläckt som hon har nytta av under varma tider under sommaren och under vintern då hon eldar i spisarna.

Åkte hem sedan efter det och måste ju visa vagnen för blivande farmor som var en av de som sponsorerade vagnen. Verkade vara väldigt nöjd över den. Och nu vet hon varför jag valt de färger jag valt att virka en filt med :)

Kom sedan hem. Skulle börja städa undan i skrubben för att få mera utrymme och för att vi skulle få vagnen in juh! Fick inte vara med, karn i huset skall ju sköta om det! Vilket är helt ok. Speciellt med tanke på ryggen och sådant, stress och allting annat som orsakar alla jäkla sammandragningar åt mig.

Plötsligt svor det till och har inte min stjärna fått kvistyxen i handen. Fick en lite annarlunda fredagskväll. Åkte nu till sjukhuset för att sy det. Blev lite för stort sår för att man skulle få det fast med enbart tejp eller lim. Men sånt är livet. Det gick ju väldigt snabbt undan!
Sötaste läkaren! När vi skulle följa med henne för att sy handen så lade hon märke till magen och blev hur orolig som helst för mig! Funderade om jag mådde dåligt eller om jag var svimfördigt och sådant.

Fick förklara snällt åt henne att jag är nog van med sådant då jag valt den delen av vården, och sett en hel del sår i mina dagar. Och dessutom assisterat syandet av dem :)

Så nu har min bättre hälft 2 veckor sjukledigt från arbetet. Stygnen skall bort om en vecka... Får nu se om han har tålamod att vara hemma i två veckor! Men i alla fall under den tiden då han har stygnen hålls han hemma. Som tur är!

Nu har jag honom väl i brankkis? Ingen aning faktiskt. Tycker han skulle kunna komma hem redan. Hemska sammandragnignar och sparkar och andra underliga aktiviteter i magen som bäst. JObbigt.


Nå. Inte någo länge kvar mera! Spännande!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar